Imorse rattade vi iväg mot Kamwendo för att besöka ett barnhem och kvinnocenter för aids-sjuka. Det är ont om vägskyltar, men vi visste att vi skulle ut på vägen mot Zambia. Den hittade vi lätt, eftersom Johanna bodde där när hon var här och startade upp projektet. Vi åker förbi små byar längs med vägen och vi aktar oss för getter och kor som då och då står mitt på vägbanan. Så långt ögat når är det odlingsmark, plöjd och redo för regnet.

Efter en och en halv timma är vi framme vid Tidzuke Women and Orphane Care. Huvudbyggnaden har en stor sal som rymmer många människor och här finns föreståndaren Mrs Theresa Moyos kontor. Hon berättar för oss om verksamheten som är igång dagligen, men på eftermiddagarna går barnen till någon av byarna i närheten. De flesta bor hos sina mor/far-föräldrar. Men de har inte möjlighet att ge dem tillräckligt med mat. Det bjuds därför på mat på barnhemmet två dagar i veckan.

Utöver matprogrammet träffas också hiv/aids-sjuka en gång i veckan. De gör mat tillsammans som kvinnocentret köper in och uppmuntrar och stöttar varandra att leva ett gott liv trots smittan.

Theresa och hennes kollegor driver också ett dagis som är öppet varje dag med hjälp av volontärer från byarna.  De reser ut två dagar varje vecka i byarna i närheten och informerar om hur man skyddar sig mot hiv/aids och tidiga graviditeter bland annat.

Vi är här i ett samarbete med MASWE (Malawi Sweden Cooperation), som stöttar barnhemmet med resurser. Vi har med oss ett kuvert med pengar som MASWE’s medlemmar samlat ihop till i Sverige, dessutom har vi tagit med oss leksaker från oss. Det uppskattas.

När vi kör tillbaka känns det skönt att vi nu påbörjar vår semester. Två intensiva veckor av jobb har gått hiskeligt fort och vi har hunnit med mer än vi hoppats på. Nu tar vi alltså paus från bloggandet ett tag och fräser iväg i vår blå monstertruck norrut.

Tack för att du följer oss och för ditt stöd till MUD Africa. Det gör skillnad, det vet vi.

//Hanna & Johanna