Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 1.

Hallå där! Nu tänkte jag ge er del 1 av 2 av en sammanfattning som förhoppningsvis kommer ge er en klarare bild utav hur före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är idag. Till att börja med vill jag berätta lite om relationen mellan tobaksindustrin och bristen på land i Malawi. Därför vill jag börja med att ge er en enkel förklaring på de tre olika kategorierna som land är indelat i här i Malawi!

Customary land – är land som hålls eller används under Customary law dvs det land som används av lokalbefolkningen och kontrolleras av byledarna runt om i de olika samhällena i Malawi.

Private land – är land som ägs eller hyrs under ”freehold” eller ”leasehold” titlar. Är oftast land som tillhör tobak, te och sockerfastigheter i Malawi.

Public land – är land som ockuperas av staten eller land som varken ingår i ”Private land” eller ”Customary land”. Kan tillexempel vara nationalparker, naturreservat eller ”leasehold” titlar som löpt ut.

Så nu kan vi sätta igång! När den koloniala makten styrde Malawi fördes en politik som favoriserade storskaligt exportorienterat jordbruk före subsistensjordbruk. Efter Malawis självständighet 1964 tog Dr. Banda över som landets första president. Till en början var det sagt att småskaliga jordbrukare skulle hamna i fokus till skillnad från koloniala tider. Men snart var det klart att Dr. Banda hade andra intentioner med sitt presidentskap. Till att börja med var han av åsikten att de som tillhörde den politiska eliten i Malawi behövde varsin egen större jordbruksfastighet (mer känt som estate). Därför delade regeringen ut dessa fastigheter, som européer tidigare upprättat under kolonisationen, till den politiska eliten i Malawi.

Fortsättningsvis är det viktigt att veta att tobak är Malawis främsta industri och det landet i världen som, sett till sin ekonomi, är mest beroende av tobak. Därför har grödan länge setts som landets chans till utveckling. Detta var speciellt märkbart i början på 1970-talet. Då var utvecklingsländers efterfrågan på tobak hög. Det gick att tjäna stora pengar på grödan och regeringen gick ut med att det var ägarna av dessa större jordbruksfastigheter som var bäst lämpade att driva tobaksindustrin och landet framåt. Detta då de kulle kunna producera stora kvantiteter tobak av hög kvalitet. Därför beslutade regeringen 1972 att alla inte skulle få odla tobak längre. Nu blev det bestämt att tobak endast fick odlas på land som tillhörde kategorin ”Private land”. Detta innebar att alla småjordbrukare som levde på ”Customary land” inte längre fick odla tobak. Alltså uteslöts den stora delen av befolkningen från tobaksodling genom denna policy. Många menar att detta var ännu ett sätt för Dr. Banda att se till den politiska elitens intressen, som vid denna tidpunkt tagit upp tobaksodling på sina jordbruksfastigheter runt om i Malawi.

Ett av många tobaksestates runt om i Kasungu, estate nr 31.

Men detta var inte den enda effekten denna policy hade. När den trädde i kraft skyndade nämligen resten av Malawis elit för att skaffa sig ”Private land” eller ”leasehold” titlar för att kunna producera tobak. Intressant nog fanns det ingen gräns för hur mycket land som fick hyras i dessa avtal och hyrestiden kunde vara upp till 99 år. Detta resulterade i att mycket av Malawis ”Customary land” omvandlades till ”Private land” och mer specifikt ”leasehold” titlar för produktion av tobak på enskilda jordbruksfastigheter. På denna tid ansåg regeringen nämligen att det land som tillhörde ”Customary land” skulle fungera som en land reservoar från vilken land kunde tas och göras om till både ”Private land” och ”Public land” om de så önskade.

Titta in här snart igen för del 2 av denna sammanfattning! Då kommer jag gå in på hur denna utveckling påverkat före detta tobaksodlare i Kasungu.

 

// Celina

Enter your pledge amount

Donate