Ett hejdå och en vanlig dag i Kasungu

Hallå! Nu är mina dagar i Malawi räknade och jag tänkte att jag, innan jag lämnar bloggen, ska berätta för er hur en vanlig dag i Kasungu såg ut för mig. Jag har ju framförallt spenderat min tid i med att göra fältstudier och samla data kring tidigare tobaksodlare situation i Kasungu. Data som senare ska användas i min masteruppsats!

Under min tid i Kasungu har jag främst bott i en sovsal, fast med eget rum. Väldigt billigt och bekvämt! Då det var cirka 10 rum i korridoren (oftast med en hel familj boende i ett rum) och delad dusch/toalett kom en väldigt nära inpå de andra som bodde där. Men det var aldrig några problem, alla jag träffat har varit supergulliga och hjälpsamma! Jag måste dock erkänna att det till en början var lite svårt anpassa sig efter de andras dygnsrytm. Då moskén låg vägg i vägg med detta ställe vaknade jag ofta runt 04.00 då första bönen började. Runt 05.00 var det fullt liv utanför. Men det visade sig att det fanns en väldigt enkel lösning på detta; lägg dig kl. 21.00 och vakna utvilad kl. 05.00!

Under morgnarna brukade jag förbereda inför intervjuerna vi skulle göra den dagen. Somanje hämtade alltid upp mig runt 9.30. Då körde vi igenom stan på en liten runda där vi skaffade oss förnödenheter inför dagen, som alltid bestod utav en påse potatischips/sallad till lunch och varsin stor flaska vatten. Vi handlade också dryck och snacks till de som skulle delta på intervjuerna under dagen.

Somanje har skämtat ofta och mycket om hur mycket jag älskar chips, och det ligger helt klart någon sanning i det :D

Oftast har det varit en utav by ledarna i Kasungu som kört runt oss och bilturerna har tagit mellan  35 – 90 min. Vi har alltid kört med alla fönstren öppna och radion på högsta volym! :) Ibland gjorde vi något stopp på vägen för att säga hej till familjemedlemmar eller släktingar till Somanje.

Här hälsade vi på hos Somanjes familj!

Självklart har vi haft en del problem med bilen men ofta har den gått att laga med superlim. Detta var jag lite skeptiskt till, till en början, men har förstått nu att det mesta går att lösa med superlim. Därför var jag rätt snabb med att skaffa mig ett eget exemplar att ha i väskan utfall att! När bilden nedan togs var den tidigare praktikanten Anders med och självfallet fick vi då ett problem utav större skala.

Mina och Somanjes byta däck kunskaper var obefintliga och därför fick Anders äran att styra upp situationen!

Om vi har besökt en bosättning för första gången har det dykt upp lite fler människor som vill säga hej. Jag har då presenterat mig själv och mitt syfte med mina studier samt kortfattat berättat om det pilotprojekt Mud och Mirece genomfört nu under hösten. Somanje har då också passat på att uppdatera lite kring hur Mireces arbete går. Efter det har vi kollat in läget i bosättningen, försökt hälsa på alla och ta reda på om det hänt något nytt där i allmänhet.

Under dessa månader har vi gjort några gruppintervjuer men framförallt fokuserat på att göra individuella intervjuer. Innan jag reste till Malawi fick jag ett litet fotoalbum av min kära Mormor, med bilder på min familj och Sverige. Detta albumet brukade jag ha med mig för att visa deltagare innan vi börjande med intervjuerna. För mig kändes det kul och viktigt att låta dem få veta lite om mig och ställa frågor innan jag startade mina utfrågningar :)

Bilderna i fotoalbumet har väckt en hel del frågor och skratt !

De dagarna vi varit ute i fält har det ofta blivit runt tre intervjuer. När vi känt oss klara har vi begett oss tillbaka mot Kasungu och väl tillbaka har jag satt igång med att skriva ner mina anteckningar från den dagen, dels från intervjuerna men också allmänna observationer jag gjort.

Det var allt och nu är det snart dags för mig att bege mig ut på nya äventyr. Jag kommer sakna Malawi och alla fina människor jag lärt känna här, men jag lever på hoppet om att återvända snart igen! Avslutningsvis vill jag tacka Mud Africa för denna möjligheten, det har varit fantastiskt kul och lärorikt!

 

// Celina

Enter your pledge amount

Donate