School trainings and Bureaucracy 101

Moni! That means hello in Chichewa, and is probably one of the 10 words I’ve learned since being here. I also learned that nobody really uses that word, so it barely counts. It’s a difficult language to learn, especially since it’s so phonetically and structurally different than Swedish and English, but I should admittedly put in a bit more effort.

Last week, we had several meeting to plan the school trainings in Kamphinda, Kaliwawala, Area 44, and Katantha. The idea is to teach students in primary school, between 11 and 13 years old, about human rights, land rights, and the benefits of registering land. Designing a curriculum that would make those subjects interesting to pre-teens was, let’s say, challenging. I kept thinking about what my interests were when I was that age, and how I might have reacted to a lesson in those subjects. We decided to use a series of drawings that we also use for the TOT Base that Matilda organized a few months ago, which depict different scenarios relevant to land rights and human rights. Pictures, we concluded, offered the best chance of engaging 11 to 13 year olds. Additionally, LUPPEN will recite a poem that is a sort of anecdote on the importance of land rights, as well as a song to be written and performed by the executive members of LUPPEN. I was fortunate enough to be able to hear the rehearsals, and look forward to sharing the performance with you all in the future! It was fun and productive to design a school curriculum.

Since then, not much has happened, which I think has been a valuable lesson for an intern in a country like Malawi. In order to conduct the school trainings, we need approval from various authorities at different departments within the municipal government. The most important of those authorities is the District Education Manager (DEM), who essentially decides whether or not what we want to do is relevant and therefore permissible. To make a long story short(er), we have to wait until Monday, at the earliest, to get on answer on whether or not the one-hour training we are doing in just four schools will be okay. So, the lesson is essentially that bureaucracy can be a serious hindrance to speedy implementation of development projects. And my feeling is that that is often the reason that many projects take much longer than one would expect, especially from the outside looking in.

In other news, I got to see a bit more of Malawi over the weekend. We drove through the beautiful countryside to Cape Maclear, a somewhat touristy-yet-charming beach and community nestled on a peninsula at the southern end of Lake Malawi. I’ll let the pictures describe the place to you. All in all though, it was wonderful to leave the city and relax in such a sublime environment.

Until next time!


My first week at MUD Africa 

Hello again! It has been a fruitful week not only with MUD Africa and LUPPEN, but for me personally. We started on Monday with a preparatory meeting for the follow-ups, outlining what we wanted to do and how. Our plan was to use the same questionnaire that Matilda used earlier in the year, so that we could compare the results from both of the sessions to see if there was any evidence of progress between the two follow-ups. We also decided to add one additional question, asking the trainers to estimate how many people they had reached out to during the elapsed time.

LUPPEN coordinator Harry speaking in Katantha

LUPPEN coordinator Harry speaking in Katantha

The rest of the week, we visited Kaliwawala, Kaphinda, Katantha, and Area 44, and were received wholeheartedly in every settlement. It was fantastic seeing how many people showed up to the follow-ups, and also the lengthy discussions and insight that everyone readily offered. We had between 40 and 70 people at every meeting. Not only that, but it seemed that everyone had taken their newly acquired knowledge of land rights very seriously! Most of the groups stated that they had reached out to large numbers of peers, teaching them about their rights to register land and the benefits of doing so. Next week, we plan to start the translation of the questionnaire, so that we can have a more clear idea on the details of the answers, and discuss how we can move forward with LUPPEN.

Lebiam and Ekelina holding a follow-up discussion

Lebiam and Ekelina holding a follow-up discussion in Kaliwawala

One highlight of the week was a poem written and recited by a man in Kaphinda. He stood up in front of the group, and told the story of how, when is father died, his mother was evicted from the land that they had lived on for decades. He voiced his appreciation for our work, saying that now that he was armed with the knowledge of his rights to land, he was assured that the same thing wouldn’t happen to his children. This is one powerful anecdotal example of LUPPEN and MUD Africa’s actual impact.

Having only worked one week with LUPPEN, I have already learned a lot and garnered an enormous amount of appreciation for what LUPPEN and MUD Africa are doing. Having recently finished my MSc, I am all too used to criticizing essentially everything, something that seems quite symptomatic of academics in general. The problem, however, is that the classroom is so distant from what actually happens on the ground, and has a position of luxury, in that pointing out the faults from afar does little to actually change things. That is not to say that academics isn’t of utmost importance– because it of course is­– but being here, and seeing how appreciative people are of the mere knowledge of their rights, is profound for me as an intern. Being partnered with and in the company of LUPPEN is a guarantee of unconditional respect, which speaks volumes to the work that they have been dedicated to for years. I can’t help but be excited for continuing to work with LUPPEN.

Man reciting his poem about his struggles with land rights in Kaphhinda

Man reciting his poem about his struggles with land rights in Kaphhinda

Next week, we will start the planning stages of our next project­ – the school trainings for primary school students in the same four settlements that we visited this week. Can’t wait to start the next stage! Over and out!

From Planes to Rains

Hi! My name is Anders Sjöstrand, and I will be working at MUD Africa’s intern this spring, picking up where Matilda left off in January. To give a little background as to why I’m writing in English when I have such a Swedish name, which some of you may be wondering, I am Swedish/American but lived in the States until about 4 years ago. I moved to Sweden to study the master’s program Globalization, Environment, and Social Change at Stockholm University, which I completed last year. My academic interests range from socially-just conservation, land rights issues, environmental imagery, access rights, and political ecology. And now I have the opportunity to work with one of these interests in Malawi! I am so excited to be here, and look forward to working with MUD Africa and LUPPEN over the next three months!

I finally arrived in Lilongwe this past Thursday, after a long and tiring flight from Stockholm. I have never been to East Africa before, so I didn’t really know what to expect when people spoke of the ‘rainy season’, but I was given a thunderous introduction by a hefty storm on my first night. Unfortunately, the storm brought serious flooding to some of the settlements around Lilongwe, most acutely in Area 49, which you can read about here. Hearing about the flooding was a quick introduction into the poverty and vulnerability of many of the urban poor in Lilongwe, especially in the settlements that lie in flood prone areas, where many live in transitional, low-cost housing.

First Spring meeting with LUPPEN

First Spring meeting with LUPPEN

On Friday, Markus and I met with the LUPPEN team, and got the ball rolling on the planning process of our upcoming activities. It was immediately clear how warm and welcoming the team was, and I’m already anxious to work with such a knowledgeable and experienced group. Unfortunately, we have to wait to begin the ‘main’ activities, because LUPPEN needs next week to finalize the activity reports that need to be sent back to MUD Africa. However, during the following week from the 20th to the 24th, we have planned to do follow-ups in four of the newer settlements involved with the project- Katantha, Area 44, Kamphinda, and Kaliwawala. During these follow-ups, we plan to evaluate the progress being made since Matilda visited the same areas in January.

On the following Monday, we will have the first preparatory meeting for the school trainings, which we will be busy with for the following five weeks. More on that to come!

We have some exciting activities coming up, and will keep you updated as they start rolling along! Until next time! /Anders

Lämnar plats för nya perspektiv

Zikomo kwambiri.

Åh tusan nu är det alltså dags att lämna Lilongwe och Malawi för den här gången. Jag lämnar en stor bit av mitt hjärta också – dels med varma, öppna, dramatiska och genomlugna Malawi som är omöjligt att motstå. Och dels med LUPPEN, ett gäng riktiga stjärnor som är lika mycket proffs på sina jobb som på att vara fina människor i allmänhet. Jag har kommit in på tusen arbetsplatser men aldrig känt mig så uppfångad, lyssnad på och samtidigt skrattad åt och med, omedelbart, som jag har tillsammans med dem.

Min ambition med den här praktikperioden var att få en bättre insikt i hur en gräsrotsorganisation i en annan kontext än den jag är van vid arbetar med landägandefrågor, och det har jag absolut fått. Men mest har jag ändå tränat på att släppa taget om hur jag tycker att saker och ting ska göras och i vilken takt – det finns verkligen fler sätt än ett. Låter simpelt, och var något jag trodde att jag redan behärskade, men så är det nog sällan och det blev extra tydligt här. Men skam den som hänger upp sig, och vill man finns det mycket att lära av en praktikperiod som den här.

Det tar tid att bygga nätverk, och det kräver sin organisation och sin komposition av individer. LUPPEN är en framstående aktör inom sin sektor just därför att de får saker gjorda. De bråkar och frågar och utbildar. Och sen 2012 har även MUD Africa jobbat åt samma håll. Ser jag tillbaka nu har jag verkligen gjort mitt bästa för att bidra med det jag gör bäst – att peppa och att kommunicera mera! – och jag tar med mig mer lugn och förtroende för att folk gör som de gör av en anledning, samt att det annars går att ha en givande dialog om hur det går att förändra.

Landägandefrågor är väldigt direkt i hur det berör alla på något sätt, och ofta yttrar sig ganska konkret – en gränsdragning här, en vräkning där, en effekt på hur mark används och en ändlig resurs. Men det är också oändligt komplext, intrasslat i kulturella skillnader, historiska uppgörelser och juridiska bedömningar och benämningar. Så ju mer man lär sig desto djupare vatten simmar man ut på. Men det är ju inget att vara rädd för! Det har LUPPEN redan visat. Vi bara jobbar på.

Det finns många problem med en liten och tight grupp som har arbetat länge tillsammans – det kan vara svårt att både ta sig in och ut och det är motsträvigt att ändra på rutiner. Men jag tror att LUPPENs form av arbete är vägen framåt: jag tror verkligen på kraften i att människor samlas och samarbetar och jag tror att många av de förändringar som Malawi verkar behöva börjar där. Icke desto mindre är det till allas vår fördel att fortsätta ifrågasätta, kritisera, utveckla, entusiasmera och applådera mera.

Heja Anders du lyckans ost som tar över praktikant-stafettpinnen!

All min medvind,


11 12 13


Uppföljningsbesök i orten


Nu ni är det snart slut på min praktikperiod i Malawi. Det firar vi med att se tillbaka på fyra dagar av besök i våra fyra favoritområden den senaste tiden, där det har handlat om att följa upp vår kära TOT Base-utbildning; att se vad deltagarna minns såhär några veckor efteråt, om de har kommit igång med att utbilda sina närboende, och om det har uppkommit några frågor och funderingar sedan sist.

I torsdags var vi i Kaliwawala…



… och i fredags i Kamphinda (även bilden allra högst upp).


Och vad gjorde vi väl där? Jo: tidigare i veckan hade vi tagit fram ett frågeformulär med åtta frågor som kretsade kring ovan nämnda ämnen. Detta genom att deltagarna delades in i mindre fokusgrupper, samtliga ledda av en eller två exekutiva LUPPEN-medlemmar, som sedan diskuterade sig fram till svar. Efter LUPPENs rekommendationer försökte vi hålla traditionella ledare, män och kvinnor uppdelade i olika grupper då detta potentiellt kunde möjliggöra för annars obekväma individer att svara mer utförligt på våra frågor. En enkel, gemensam genomgång följde, och slutligen gick vi igenom de handouts som tagits fram baserat på texter som föreläsarna från utbildningen delat med sig av, samt illustrationer som en lokal stjärna vid namn Alexander Kumcheza har gjort (se nedan). Materialet tar alltså upp de centrala begrepp inom landägande, landadministration och mänskliga rättigheter som gänget redan har tränat på – och tanken är att dessa handouts ska fungera som stöd eller ytterligare information för tränarna och deras målgrupp.

Alla har samma rättigheter (och skyldigheter).

Deltagarna från dessa områden är supertaggade! Mycket spontana applåder, och generellt väldigt aktiva under gruppsamtalen liksom i den avslutande diskussionen. I Kamphinda valde den lokala ledaren att själv betala deltagaravgiften för samtliga personer som gick med i LUPPEN från området, så viktigt tycker han att det LUPPEN gör är. Både Kaliwawala och Kamphinda ligger en bra bit utanför Lilongwes stadskärna. Även i en utspridd stad har folk bra koll på var de olika delarna ligger, men Kaliwawala var det ingen av alla de buss- och tuktukförare och andra blandade okända människor jag pratar med varje dag på stan som visste var det låg. För deras – och er – information kan jag meddela att det ligger ca. 7 km nordost om Kauma, det område där vår käre exekutiva medlem Lebiam bor och verkar som pastor och chief. Från Area 3 tar det en dryg timme att åka dit. Detsamma gäller för Kamphinda.

Den här veckan har vi hållit oss närmare stan, och måndagen tillbringades i Katantha:

IMG_1257 IMG_1262 IMG_1264

Och denna tisdag utgjorde alltså även den sista uppföljningen, i Area 44:




Baut och Ivy: en gammal räv till exekutiv medlem och en nybliven gruppledare i Area 44.

Efter alla uppföljningar har vi kunnat konstatera att våra trainers i mångt och mycket är igång och utbildar vidare, men att de uppskattar och även fortsättningsvis behöver de exekutivas stöd och pepp för att kunna göra sitt bästa. Under TOT Base upplevde jag att de boende från de två senare områdena verkade lite mindre intresserade/bekymrade/entusiastiska över den verksamhet de blivit en del av. En bild som ändrades sedan jag fått hälsa på hemma hos dem i deras hörn av stan. För visst finns det frågor, svar, kritik och insikt också här! Gemensamt för alla möten har också varit att de traditionella ledarna verkar uppriktigt taggade på förändring, de kräver att de lokala grupperna bestämmer när nästa möte ska äga rum och berättar för mig hur de har börjat/fullföljt processen att registrera hela sin familj som ägare av den mark mark de lever på.

Jag vill slutligen understryka hur viktigt samarbetet med MUD Africa och Sverige är, både för de exekutiva och de nyanslutna medlemmarna i LUPPEN. Det betyder något alldeles särskilt att det som händer just nu och har pågått de senaste åren i Lilongwe med omnejd är av intresse för er, så till den grad att ni väljer att bistå med bidrag och engagemang. Det är många som hälsar till Sverige och tackar allra ödmjukast för stödet!

Men som jag har sagt till deltagarna i mina små avslutningshälsningar under utbildningarna och mötena, hoppas jag att MUD i framtiden inte behövs alls i Lilongwe. Att den här rörelsen som nu är igångsatt gör det den ska, vänder och vrider på begrepp och lagstiftningar; men att det är tack vare medborgarnas engagemang som Malawi blir ett jämställt och rättvist samhälle där alla har samma rättigheter och möjligheter. Det är inte MUD Africa, Forum Syd, eller de svenska skattepengarna som åstadkommer förändring – det är dessa aktivister.

All medvind,


Enter your pledge amount