Blog

TOT Base bas, länge leve TOT Base!

img_0693På chichewa går ordet bas exempelvis att använda precis som basta, eller enough said, eller och hör sen. Och nu är vi faktiskt färdiga med den tyngsta aktivitetspunkten på iallafall min lista.

Igår onsdag träffade vi nästan hundra deltagare från Area 44 och Katantha (sydost respektive söder om stadskärnan) för andra dagen. Precis som innan juluppehållet och runda ett av utbildningen handlade det i tisdags ganska övergripande om landägande, för att under dag två gå in djupare på mänskliga rättigheter (och för all del skyldigheter) och hur de går att koppla till landfrågor, samt om landägandefrågor ur en mer praktisk synvinkel.

I bilden till vänster syns tidiga trainers som anlänt till registreringen. Den här utbildningsomgången var fler deltagare sena. LUPPENs analys är att de hade kortare väg att ta sig än förra gänget, lät därför bli att hyra ett fordon och förlitade sig istället på lokaltrafiken. Men den är allt annat än beräknelig så en del fastnade halvvägs. Tur att det finns något att lära sig av allt – vi kom fram till att ännu mer förebyggande kommunikation nog behövs till nästa utbildningstillfälle. Fast det är egentligen en insikt som går att applicera på ganska många av de små och stora problem jag tillsammans med LUPPEN har stött på längs projektets gång. Kommunicera mera!

img_0729

img_0703Ovan är David Chilonga från Ministry of Lands, Housing and Urban Development, som under dagen bl.a. motiverade varför den nya landlagstiftningen är en god idé (det här är ju inte nödvändigtvis något LUPPEN håller med om, men ska man tycka något måste man ju börja med att höra vad de olika sidorna tycker), och gick igenom var i staden alla 57 areas ligger samt hur de statliga resp. traditionella systemen för landäganderegistrering fungerar eller är avsedda att fungera.

ogkjgdk

Mzikiti betyder moské, zipatala sjukhus, och malo a chimakolo betyder customary land, alltså traditionell mark. Tidigare var detta en egen kategori landlagstiftning, men sedan september är all traditionell mark (alltså områden där traditionell lagstiftning fortfarande gäller, även sedan kolonialismen har bidragit till att landets lagar i övrigt har reviderats tusen varv och samordnats) inkluderad i public land. Emellertid är det även fortsättningsvis de lokala ledarna – traditional authority, TA – som sköter konflikter, uppdelning osv.

Båda utbildningsomgångarna har publiken till en början verkat en smula skeptiska till avsnittet om mänskliga rättigheter (min analys), för att sedan högljutt börja diskutera med varandra och kommentera Peter Motas (se bilden till vänster, ovan) problematiseringar. Har traditionella ledare mer rättigheter än övriga i ett område? Vilka då? Varför? Om alla har en okränkbar rättighet att inte bli misshandlade, är det då ens egen skyldighet att ingripa när någon blir misshandlad? Under omgång två var två av tio chiefs under 30 år, vilket blir allt vanligare då de flesta är överens om att det är fördelaktigt för samhället att ha utbildade ledare. Men det är onekligen i mina ögon en krock att diskutera hur alla har samma rättigheter, när vissa behandlas annorlunda på grund av sin samhällsposition.

Men så är det ju överallt, i hela världen. Jag frågade Peter från Malawi Human Rights Commission om han hade några särskilda knep för att föra samtalet kring jämställdhet och hållbar, jämlik samhällsförändring framåt. Och i enlighet med LUPPENs strategi kring utbildning – sensitisation –  menade han att genom att fråga och fundera och diskutera aktiveras människor. Om inga förändringar görs, inget ansvar tas, ingenting ifrågasätts – hur ska då någonting nytt kunna ske?

Så nu har vi aktiverat 200 personer och försökt förse dem med matnyttig information såsom var de ska bege sig för att registrera sin mark, och varför. Vi har uppmuntrat dem att diskutera med varandra, och vidare att ta med sig allt de hört hem till sina närområden och sprida det vidare. Och nästa vecka beger vi oss själva dit för att heja på ytterligare.

Allt gott,

Matilda

fullsizerender

Runda ett avrundar året

5

Året går mot sitt slut. Det är inte längre fullt av frukt i mangoträden, eldflugorna glimmar i trädgården på kvällen och allt grönt växer och frodas. Idag är det torsdag och jag har haft admin för mig medan LUPPEN är upptagna med andra aktiviteter än MUD Africas. Efter att i onsdags ha avslutat runda ett av TOT Base kan jag säga detta:

  • De exekutiva medlemmarna i LUPPEN är ena stjärnor och det känns som att vara kompis med de coola kidsen i skolan att vara praktikant hos dem när deras rutin kickar in och de leder samtalen så snyggt och folk verkar förstå mer och få ut något av det
  • Nu har jag deltagit både i egenorganiserade föreläsningar och andras, och har fortfarande inte stött på en enda talare som inte imponerar – ofta en bra blandning av entusiasm, retorikskills, dramatisk begåvning och mycket humor
  • Men det hänger ihop med publiken också: trots ihärdig värme och entusiastiska talare som drar över massor lyckas folk hålla sig vakna, är tålmodiga och trevliga, kommer med bra frågor och är himla roliga
  • För LUPPEN som organisation har samma cool kids-effekt: det märks i vilka föreläsare som går att få tag på, det märks på uppslutningen när evenemang som dessa ordnas, och det märks i förväntningarna som ställs från medlemmarna till de exekutiva, till föreläsarna, till mig
  • Och folk är passionerade! De är fulla av frågor om vräkningar, rättigheter, ojämlikhet – och hänger gärna på och diskuterar exv. våld i hemmet och om, hur och när man bör ingripa om man hör hur grannarna slåss
  • Men flera uttryckte hur luckorna behöver tätas mellan de exekutiva i LUPPEN och de lokala grupperna i bosättningarna – folk vill vara med mer, känna att de är del av något större
  • Detta kan enligt deltagarna ske genom att de får fortsatt stöd – dels genom besök av de exekutiva i bosättningarna, dels i möten med politiska representanter och andra aktörer där deras situation analyseras och deras kritik, frågor och tankar får ta plats

107De sista två punkterna är sådant som deltagarna själva önskade sig vid utbildningens slut. Och lyckligtvis också ungefär precis vad vi har i pipen för dem: i januari kommer vi hålla ett uppföljningsmöte i respektive område för att se vad folk minns, ge dem några verktyg för att underlätta kunskapsöverföringen från dem till deras grannar och vänner, och peppa dem för kommande aktiviteter. I vår är det mycket som ska hända i LUPPENs nyast anslutna bosättningar, bl.a. just möten med lokalpolitiker.

Nu tar vi jullov och jag beger mig till Malawisjön för att simma med ciklider en sista gång. De exekutiva ska mysa med sina familjer i olika stora och tillresta konstellationer. Prognosen för julafton i Lilongwe är 32 grader.

Hoppas ni har det fridfullt, snällt, varmt och skönt. Ta hand om varandra.

 

Vi hörs nästa år!

All medvind,

Matilda

LUPPEN bjuder upp till rättighetsdans

20161213_125512Dan före dopparedan i Lilongwe skulle man kunna säga! Imorgon är det dags för dag ett av två för de boende i Kamphinda och Kaliwawala att utbildas i landrättigheter och landadministration (dag två innebär ännu mer landadministration, samt mänskliga rättigheter).

Det är mycket som ska klaffa, och över hundra deltagare allt som allt, så det blir spännande och roligt och att se hur det går. Men det är klart att det blir bra! Jämlika rättigheter åt alla, nu!

Allt gott, Matilda

Ett skepp kommer lastat med landägandelagstiftning!

Nu har jag passerat halvtidsmärket för min praktikperiod i Lilongwe. Det känns hemskt sorgligt så det behöver vi inte prata mer om. Istället tänkte jag prata lite om stort och smått i Malawis landrättighetssväng!

Vi håller ju som tidigare nämnt på med organisationen kring Training of Trainers Base-momentet. Det kommer inledas med två utbildningsdagar för inbjudna boende från bosättningarna Kaliwawala och Kamphinda den 20-21 december. Och efter jul, 3-4 januari, följer detsamma för inbjudna från Kantanta och Area 44. Vi har fått höra att de blivande deltagarna redan är taggade till tänderna och det känns härligt!

På kontoret fick vi idag besök av Mr. Mlaka som leder LandNet Malawi, ett nätverk av 43 civilsamhällesaktörer där även LUPPEN är medlem, som arbetar med landfrågor på olika sätt. Mr. Mlaka är en av tre föreläsare under utbildningen och kommer att hålla i landadministrationsdelen av utbildningen (hälften av dag två bägge rundorna). Han verkar vara en vettig och mycket upptagen man, och jag tycker det var sympatiskt att han ville komma förbi och träffa alla och personligen ställa några frågor han hade om sin stundande insats.

Förändringarnas vind blåser i Malawi för den som arbetar med landägandefrågor. Sedan den 14e juli i år har landet en delvis ny landägandelagstiftning som har mötts av både motstånd och medhåll, och är något också Mr. Mlaka brinner för och vill prata om. Det handlar om fyra s.k. Land Bills – för land, samhällsplanering, lantmäteri och traditionell mark (’customary land’) – som Parlamentet har godkänt. De nya lagarna är avsedda att decentralisera beslutsfattandeprocessen genom att inrätta fler instanser där allmänheten får mer att säga till om i både hantering av och konflikter kring land, särskilt vad gäller traditionell mark. Som en del ser det kommer det nu inte längre vara presidenten utan folket som får möjlighet att bestämma i landfrågor.

Organisationen International Land Coalition (ILC), där LandNet Malawi är med, uttryckte glädje i samband med att beslutet gick igenom. LandNet Malawi och dess samarbetspartners har lobbat för en landreform av det här slaget sedan antagandet av the Malawi National Land Policy 2002.

LandNet Malawi menar att de nya lagarna kommer erbjuda bättre skydd för de mer utsatta grupperna, och då särskilt kvinnor och unga människor, vad gäller landägande. Detta då lagen är tänkt att främja jämlik tillgång till land och landägandesäkerhet (’tenure security’) för alla, liksom en mer hållbar socioekonomisk utveckling. Det ska bli möjligt att hos de traditionella ledarna genom etablerandet av Land Committees kunna ansöka om privat ägande av sådan mark som tidigare varit lokalsamhällets egendom.

Beslutsprocessen kring lagstiftningen verkar ha varit en högst dramatisk historia med hetsiga diskussioner och där motståndarsidan stormade ut i protest vid själva omröstningstillfället. Motståndare beskriver den nya lagen som en ”sure way of stripping chiefs of their rights over the land” och andra kritiserar utvecklingsprocessen då relevanta aktörer inte har involverats i tillräckligt hög grad. Landministern Atupele Muluzi har lovat att kostnaden för att registrera sitt ägande av traditionell mark ska hållas till en miniminivå medan motståndarsidan befarar ändå att kostsamma individuella ägandeskap istället gör situationen än mer problematisk för bl.a. kvinnor. Ministern hävdar att dessa Land Bills är det enda hoppet för Malawis fattigare befolkning, som nu ska kunna få lånelöften från banken eftersom den traditionella mark de använder kommer kunna användas som säkerhet. Det kommer även vara möjligt för rättighetsinnehavare att hyra ut delar av eller hela markområden till andra.

Nu är detta min högst personliga analys, men jag tycker inte att det ens inom LUPPEN verkar vara 100% säkert hur folk ställer sig till den nya lagstiftningen. Det kanske också är så det borde vara? Generellt, när alla är rörande överens, vet man ju att det är något någonstans som inte stämmer. Jag vet heller inte riktigt vad jag ska tro om det här än, och det återstår att se vad konsekvenserna blir av dessa Land Bills..

 

Allt gott,

Matilda

Novemberregn

Det är de sista dagarna i november och regnperioden har intagit Malawi. Åtminstone Lilongwe, åtminstone Area 3 och 4 där jag bor och arbetar, och där det både mullrar och står som spön i backen varje eftermiddag sedan några dagar tillbaka. Det är fascinerande hur lokalt väder kan vara. När vi ses på morgonen på kontoret kan vi snabbt jämföra i vilka delar av staden det regnat under eftermiddagen och natten eftersom nio av tio medlemmar och jag själv bor på olika håll, och det skiljer sig ofta.

20161024_162334

När det inte spöregnar och man inte befinner sig i Lilongwe utan på en buss på väg mot Lake Malawi, kan det se ut såhär utanför fönstret.

Jag pratade med min vän Zione som liksom många andra tillsammans med sin make äger en liten bit mark som
de odlar på. Varje år majs, den absoluta grundpelaren i det malawiska köket. Varje år krympande skördar. När Zione och Soko började odla kunde de skörda motsvarande 40 säckar majs under ett år. Familjen (mamma pappa barn, plus vanligtvis till middags inbjudna släktingar) gör själva av med en säck per månad, så tidigare har de haft reserver och kunnat sälja överskottet eller ge bort till släkt och vänner. Förra året fick de totalt fem säckar majs. När jag frågar vad hon oroar sig för – säkerhet, mat, för sin familj, för sin framtid, säger Zione bara att hon tänker mycket på regnen. Så förhoppningsvis är de här för att stanna nu. Men i lagom mängder, för mycket av det goda är förstås lika illa det och Malawis motsvarighet till SMHI menar att med det La Niña-fenomen som nu påverkar världens vädersystem är större regnmängder än vanligt att vänta i hela landet.

I LUPPEN arbetar gänget den här veckan halvtid med Equal Land Rights For All, och då handlar det om att kommunicera med de lokala grupperna i varje bosättning och med de föreläsare vi hoppas ska medverka i utbildningen. Imorgon hade vi tänkt gå igenom schemat för utbildningsdagarna lite mer specifikt så att vi inte missar något väsentligt – även om LUPPEN är gamla i gemet är det många små delar som ska passa ihop när ett sånt här evenemang ska anordnas och det uppstår ofta en undran om hur något gjordes sist, eller hur MUD Africa skulle vilja att det blev nu, och så får vi hjälpas åt.

Jag råddar även för att få träffa några illustratörer verksamma i staden och se om deras teckningsstil kan fungera för ett experiment som är nytt för i år. Efter genomförd utbildning får våra nybakade Trainers med sig informationsmaterial som de kan använda som underlag när de var och en sprider sin kunskap vidare till andra i hemområdet. Då många i målgruppen saknar läskunnighet ska huvuddragen av utbildningens tre kärnområden (landrättigheter, landadministration och mänskliga rättigheter) översättas till pedagogiska bilder så att fler är med på mer. Jag är redan supertaggad på att se resultatet och tror att det kan bli jättebra.

Det går både snabbt och långsamt det här, men stadigt framåt.

Allt gott,

Matilda

Enter your pledge amount

Donate