Lite om Somanje Flywell och de olika bosättningarna.

Så! Vem är egentligen grundaren till Mirece? Och på vilka sätt skiljer sig bosättningarna Mirece arbetar med idag? Till att börja med är grundaren av Mirece en man vid namn Somanje Flywell. Han är präst och har varit det i 13 år. Han flyttades till Kasungu för att arbeta i en församling här. Då kom han att arbeta i ett område i Kasungu där många tidigare tobaksfastigheter var belägna. Somanje upptäckte ganska snabbt att det fanns en grupp människor som var snäppet mer utsatta än vad han var van vid sedan tidigare. Han mötte dem dels i de olika kyrkorna han arbetade i men de kom också till hans hem ofta för att be om hjälp. Somanje fick höra om dessa människors livsöden och de visade sig vara tidigare tobaksodlare som arbetat på stora tobaksfastigheter i Kasungu. Han tog reda på vilka platser de uppehöll sig på i Kasungu och började besöka dem. Gradvis förstod han allvaret i situationen och insåg efter ett tag att det var en hel del tidigare tobaksodlare som befann sig i samma svåra situation i Kasungu. Därefter bestämde han sig för att ansöka om att få tre års ledighet från församlingen han arbetade vid för att kunna fokusera på att hjälpa tidigare tobaksodlare. Ledigheten beviljades och på den vägen är det!

Idag arbetar Mirece i 13 olika bosättningar runt om i Kasungu. De har valt att dela in dessa i fyra olika kategorier;

Trading centers
I olika mindre handelscentrum runt om i Kasungu bor en del tidigare tobaksodlare. Oftast hyr de en bostad utan tillhörande land och livnär sig på ganyu (se några blogginlägg bakåt för förklaring). Vissa har en egen verksamhet i centrumet som till exempel en bar. Kvinnorna är oftare offer för prostitution än i de andra bosättningarna.

Nthunduwala camp
På denna plats bor uppemot 500 tidigare tobaksodlare. Regeringen i Malawi sa till byledarna i Nthunduwala att tidigare tobaksodlare endast skulle bo här i 2 veckor men nu har de bott här i snart 7 år. Mirece har valt att kalla detta ett camp då det kan liknas vid ett flyktingläger. Till exempel är familjer separerade på grund av platsbrist där kvinnor bor för sig och män för sig. Även här försörjer de sig på ganyu. Då lägret ligger nära gränsen till Zambia förekommer det också människohandel, där de förs till Zambia för olika typer av arbete.

I ett såndant här hus Nthunduwala camp bor det cirka 6-7 personer

Assembling points
Detta är egentligen inga bosättningar utan samlingspunkter för de familjer som bor utspritt i närheten av mötesplatserna. Ofta uppehåller sig dessa familjer sig inte på en plats en längre tid utan hyr land säsongsvis från olika privatpersoner eller ägare till tidigare tobaksfastigheter i området. Dessa tidigare tobaksodlare försörjer sig också genom ganyu.

En utav flera ”Assembling points” för tidigare tobaksodlare.

Viktigt att nämna är också att tidigare tobaksodlare anses vara nykomlingar på platserna de bor. Detta drabbar dem på olika sätt. Till exempel blir barnen retade i skolan, lokalbor förväntar sig gratisöl om du har en bar, de är sist prioriterade i kön till vattnet, blir bortjagade från land de hyr och insatser riktade mot de samhällen de bor i, i form a bidrag eller förmåner får de aldrig ta del utav.

Resettled
För att avsluta i en lite mer positiv anda har Mirece en sista kategori som består av tidigare tobaksodlare de lyckats flytta från ovan nämna kategorier. Dessa familjer har fått land för bosättning och odling tilldelat sig från två by ledare i två olika samhällen i Kasungu. Den ena gruppen består utav 35 familjer och de alla bor tillsammans på en bit land. Den andra gruppen består utav sju familjer som bor utspritt mitt bland lokalbefolkningen i byn. Viktigt att påpeka är att även om dessa familjer nu har säker tillgång till land så har de fortfarande inga pengar eller tillgång till mat och därför är fortsatt beroende utav ganyu. Då de om dagarna antingen arbetar för andra eller letar efter ganyu har de också svårt att ha tid med att odla något själva.

Såhär ser husen ut bland de tidigare tobaksodlare som blivit förflyttade. Husen är målade såhär och flera har inrett inuti, vilket jag tänker tyder på att de håller på att göra sig hemmastadda :)

// Celina

 

Fortsätt läsa

Utbildningsdagar i land och mänskliga rättigheter

Hejsan! Regnperioden har dragit igång i Malawi och i skrivande stund smattrar det på riktigt ordentligt utanför! Men nu till något helt annat, för ett tag sedan hade Mud sin första större aktivitet med Mirece som bestod utav två utbildningsdagar. Tanken var att de 12 medlemmarna i Mirece (som till mer än hälften består av tidigare tobaksodlare) skulle få mer kunskap om land och mänskliga rättigheter för att underlätta deras fortsätta arbete. Mirece hade bjudit in två olika personer som skulle leda dessa två utbildningsdagar, Gerald Chirwa från National initiative for civic education (NICE) och Caroline Namaramba som arbetar i Kasungus kommun med landfrågor. Då det mesta som sas var på Chichewa var det riktigt svårt att hänga med, men jag fick smådelar av det som sas översatt till mig :)

Mer regn har resulterat i att landskapet förändrats rätt så dramatiskt! Väldigt stor skillnad om ni jämför med en utav mina första bilder föreställande samma lilla hus på bloggen.

Gerald Chirwa diskuterade tidiga tobaksodlares rätt till land och han menade att dem genom att vara medborgare i Malawi har rätt till land. Han argumenterade för att det bör vara regeringens ansvar att tillgodose dem med land och att tidigare tobaksodlare ska kräva land, inte be om land. Chirwa betonade också vikten av att tidigare tobaksodlare ska använda sina egna röster. Han menade att även om andra organisationer som Mud finns där för att ge dem råd och medla är viktigt att dem själva tar plast längst fram i kampen om sina rättigheter. Tidigare tobaksodlare blev motiverade av att höra detta men menade samtidigt att när de själva vänt sig till lokala makthavare i Kasungu inte har fått gehör och blivit avvisade. Chirwa sa då att ett nej från en lokal makthavare inte ska stoppa dem och att de ska försöka göra sig hörda högre upp i makthierarkin. Viktigt att påpeka är att detta är lättare sagt än gjort och att tidigare tobaksodlare inte bjuds in när högre makter i Lilongwe diskuterar deras rättigheter. Samtidigt har de svårt att överhuvudtaget ha råd att bekosta transport till Lilongwe för att själva besöka ansvariga departement.

Vidare förklarade Caroline Namaramba de tre kategorier land är uppdelat i ”Public”, ”Private” och ”Customary”. Deltagarna fick sedan möjlighet att dela upp sig i smågrupper och diskutera deras upplevelser av encroachment (intrång på annans land). Vad jag förstått resulterade detta i intressanta diskussioner där deltagare menade att de ofta blir lurade av byledare att bosätta sig, på vad de menar är ledigt land. Land som senare visar sig tillhöra tobaksfastigheter som inte längre är i bruk. Jag fick höra att orsaken till att byledare gör detta är för att de själva är intresserade av att ta över detta land, då det tidigare tillhört deras ”Customary land” dvs innan det togs från dem och gjordes om till ”Private land” och mer specifikt tobaksfastigheter. Genom att använda tidigare tobaksodlare testar byledarna gränserna utan att behöva ta konsekvenserna när polisen dyker upp. Nu fick deltagarna lära sig att det inte finns något land som är ledigt utan att det i princip alltid tillhör någon utav de tre nämnda kategorierna. Faktumet att land alltid tillhör någon visar på de få möjligheter tidigare tobaksodlare har att bosätta sig någonstans utan att samtidigt bryta mot lagen.

Peppade medlemmar i Mirece väntar på att första utbildningsdagen ska dra igång

Efter första utbildningsdagen åt jag och Somanje (grundare till Mirece) middag på ett av våra vanliga ställen i Kasungu. Ställena i Ksungu erbjuder alltid samma rätter. Hemma är jag en person som reflekterar mycket kring vad för mat jag är sugen på vilket såklart är rätt märkligt att tänka på när en umgås nästan dagligen med människor som spenderar större delen av sina dagar med att tänka på hur de ska få tag i mat överhuvudtaget. Men! Jag har kommit att uppskatta färre valmöjligheter och känner att det är smått befriande att helt enkelt äta det som bjuds. Att uppskatta färre valmöjligheter för att jag har så många hemma visar väl på vilket privilegierat liv jag lever i Sverige.

Det finns närmare bestämt 2 alternativ för mig som är vegetarian varav det ena är detta, ris med ärtor!

Nä nu ska jag sluta pladdra på om mina matvanor! Vi hörs!

//Celina

 

 

Fortsätt läsa

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 2.

Så! Här kommer del 2 av min sammanfattning. Här går jag in på hur den politik som fördes efter Malawis självständighet (se del 1) påverkade Kasungu och resulterade i att före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är i idag.

Det var framförallt i den Centrala regionen av Malawi som stora jordbruksfastigheter (mer känt som estates) öppnade för tobaksodling. I princip alla de jordbruksfastigheter som öppnade i den Centrala regionen tillhörde ett halvstatlig företag. Detta företag kallas Press Agriculture och var alltså delvist ägt av presidenten Dr. Banda. Kasungu var under denna tid glest befolkat och distriktet hade också de rätta miljömässiga förutsättningarna för att odla tobak. Men Kasungu var också Dr. Bandas hemort vilket antagligen var den främsta anledningen till att flest tobaksfastigheter öppnade där. Dr. Bandas plan var nämligen att göra Kasungu till Malawis ekonomiska mittpunkt….

För att driva dessa stora tobaksfastigheter behövdes en hel del arbetskraft och därför begav sig ägarna till tobaksfastigheterna ut i landet för att rekrytera folk. De riktade in sig på områden i Malawi där fattigdomen var som mest utbredd och land en bristvara. Därför skedde rekryteringen framförallt från södra delarna av Malawi. Där fanns det många människor som var desperata efter ett bättre liv. Fastighetsägarna lovade människor guld och gröna skogar men väl framme i Kasungu såg verkligheten annorlunda ut. Hela familjer jobbade hårt varje dag, men fick bara mat och små summor pengar i utbyte. Därför kunde tobaksodlarna varken hälsa på i sina hembyar eller bygga upp något kapital under de decennier de arbetade och levde på tobaksfastigheterna runt om i Kasungu.

I slutet på 1970-talet stannade expansionen av storskaliga tobaksfastigheter av, det fanns många orsaker till detta. Bland annat dålig förvaltning av fastigheterna och att relationerna försvagades mellan viktiga ekonomiska intuitioner som gjort den explosionsartade expanderingen möjlig från första början. På 90-talet kom de första reformerna som syftade till att ändra på den koloniala strukturen i Malawis ekonomi. Då blev tobaksindustrin liberaliserad och alla fick producera tobak. Produktion av tobak av småjordbrukare ökade snabbt och i samband med denna ökning minskade produktionen av storskaliga tobaksfastigheter kraftigt. Sedan 1990-talet är det småjordbrukare som odlar största andelen tobak i Malawi, detta i kontrast till de tre första decennierna efter landets självständighet då jordbruksfastigheter hade ensamrätt på odling av tobak.

Tobaksfastigheter brukade odla tobak på den här marken men idag ser det mest ut såhär runt om i Kasungu.

Sedan ungefär 10 år tillbaka har i princip alla stora tobaksfastigheter i Kasungu stängt ner. De människorna som tidigare jobbat och levt på fastigheterna runt om Kasungu blev bortjagade. Utan varken kapital eller anknytning till land i sina hembyar hade före detta tobaksodlare ingenstans att ta vägen. Småjordbrukarna som tagit upp tobaksodling i Kasungu såg nu en möjlighet och anställde före detta tobaksodlare på sina små tobaksodlingar. Förhållandena för före detta tobaksodlare blev nu (om möjligt) ännu sämre. Till exempel blev arbetsdagarna längre och de fick aldrig betalt i pengar utan endast i mat.

De före detta tobaksodlare Mirece jobbar med idag arbetar inte lägre som tobaksodlare för småjordbrukare. De säger själva att de valde att bryta med det livet i hopp om att kunna bli sina egna. Men före detta tobaksodlare är fortsatt beroende av lokalbefolkningen och ägare till tidigare tobaksfastigheter i Kasungu för att få mat och pengar, dock försörjer de sig nu genom ganyu (också känt som piecework). Ganyu kan vara olika typer av arbeten till exempel hushållsarbete, arbete med att rensa upp land eller med grödor. Tidigare tobaksodlare bor i informella bosättningar runt om i Kasungu, utan någon säker tillgång till land. De kan enligt lag inte bosätta sig på ”Customary land” då det tillhör lokalbefolkningen i Kasungu och inte heller erhålla land från de stora tobaksfastigheterna då det klassas som ”Private land”.

En utav de informella bosättningar där före detta tobaksodlare bor idag.

Jag vill betona att situationen såklart är mer komplex än vad jag förklarat i dessa 2 sammanfattningar. Men jag hoppas att dessa inlägg bidragit med en inblick i tobaksindustrin i Malawi och hur den är en utav orsakerna till att före  detta tobaksodlare befinner sig i den situation de är i idag.

 

//Celina

Fortsätt läsa

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 1.

Hallå där! Nu tänkte jag ge er del 1 av 2 av en sammanfattning som förhoppningsvis kommer ge er en klarare bild utav hur före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är idag. Till att börja med vill jag berätta lite om relationen mellan tobaksindustrin och bristen på land i Malawi. Därför vill jag börja med att ge er en enkel förklaring på de tre olika kategorierna som land är indelat i här i Malawi!

Customary land – är land som hålls eller används under Customary law dvs det land som används av lokalbefolkningen och kontrolleras av by ledarna runt om i de olika samhällena i Malawi.

Private land – är land som ägs eller hyrs under ”freehold” eller ”leasehold” titlar. Är oftast land som tillhör tobak, te och sockerfastigheter i Malawi.

Public land – är land som ockuperas av staten eller land som varken ingår i ”Private land” eller ”Customary land”. Kan tillexempel vara nationalparker, naturreservat eller ”leasehold” titlar som löpt ut.

Så nu kan vi sätta igång! När den koloniala makten styrde Malawi fördes en politik som favoriserade storskaligt exportorienterat jordbruk före subsistensjordbruk. Efter Malawis självständighet 1964 tog Dr. Banda över som landets första president. Till en början var det sagt att småskaliga jordbrukare skulle hamna i fokus till skillnad från koloniala tider. Men snart var det klart att Dr. Banda hade andra intentioner med sitt presidentskap. Till att börja med var han av åsikten att de som tillhörde den politiska eliten i Malawi behövde varsin egen större jordbruksfastighet (mer känt som estate). Därför delade regeringen ut dessa fastigheter, som européer tidigare upprättat under kolonisationen, till den politiska eliten i Malawi.

Fortsättningsvis är det viktigt att veta att tobak är Malawis främsta industri och det landet i världen som, sett till sin ekonomi, är mest beroende av tobak. Därför har grödan länge setts som landets chans till utveckling. Detta var speciellt märkbart i början på 1970-talet. Då var utvecklingsländers efterfrågan på tobak hög. Det gick att tjäna stora pengar på grödan och regeringen gick ut med att det var ägarna av dessa större jordbruksfastigheter som var bäst lämpade att driva tobaksindustrin och landet framåt. Detta då de kulle kunna producera stora kvantiteter tobak av hög kvalitet. Därför beslutade regeringen 1972 att alla inte skulle få odla tobak längre. Nu blev det bestämt att tobak endast fick odlas på land som tillhörde kategorin ”Private land”. Detta innebar att alla småjordbrukare som levde på ”Customary land” inte längre fick odla tobak. Alltså uteslöts den stora delen av befolkningen från tobaksodling genom denna policy. Många menar att detta var ännu ett sätt för Dr. Banda att se till den politiska elitens intressen, som vid denna tidpunkt tagit upp tobaksodling på sina jordbruksfastigheter runt om i Malawi.

Ett av många tobaksestates runt om i Kasungu, estate nr 31.

Men detta var inte den enda effekten denna policy hade. När den trädde i kraft skyndade nämligen resten av Malawis elit för att skaffa sig ”Private land” eller ”leasehold” titlar för att kunna producera tobak. Intressant nog fanns det ingen gräns för hur mycket land som fick hyras i dessa avtal och hyrestiden kunde vara upp till 99 år. Detta resulterade i att mycket av Malawis ”Customary land” omvandlades till ”Private land” och mer specifikt ”leasehold” titlar för produktion av tobak på enskilda jordbruksfastigheter. På denna tid ansåg regeringen nämligen att det land som tillhörde ”Customary land” skulle fungera som en land reservoar från vilken land kunde tas och göras om till både ”Private land” och ”Public land” om de så önskade.

Titta in här snart igen för del 2 av denna sammanfattning! Då kommer jag gå in på hur denna utveckling påverkat före detta tobaksodlare i Kasungu.

 

// Celina

Fortsätt läsa

Första veckan i Kasungu

Hej igen! Allt rullar på fint här i Malawi. Tänkte att det vore på sin plats att ge er lite info kring samarbetet mellan Mud Africa och Mirece! Detta inledande projekt mellan Mud och Mirece har två syften, dels hoppas Mud kunna utöka kunskapen och förståelsen för land och mänskliga rättigheter hos Mireces medlemmar, så att de i sin tur ska kunna försvara före detta tobaksodlares rättigheter. Det andra syftet med projektet är att Mud ska få mer kunskap om Mirece och vilka behov organisationen har. Förra veckan tog jag bussen från Lilongwe mot Kasungu, en väldigt trevlig bussfärd på cirka två timmar. Väl i Kasungu träffade jag pastorn Somanje Flywell som är grundaren till Mirece. De senaste tre åren har Somanje arbetat ideellt för Mirece. Hans mål är att säkra land till runt 1600 familjer som tidigare arbetat som tobaksodlare på stora tobaksfastigheter runt om i Kasungu.

Den spektakulära utsikten från mitt badrumsfönster i Kasungu.

Under denna första vecka i Kasungu var det dags för uppstartsmöte med Mirece. Lite fler människor dök upp än vad vi hade räknat med (nästan dubbelt så många!) men det verkar inte vara helt ovanligt i sådana här sammanhang :). Under mötet fick jag möjlighet att träffa medlemmarna i Mirece, som till stor del består utav representanter från de informella bosättningarna där före detta tobaksodlare befinner sig. Jag fick chansen att presenterade mig själv och syftet med mina studier men huvuddelen av mötet handlade om vad projektet med Mud faktiskt kommer innebära. För att sammanfatta lite kort kommer projektet främst att kretsa kring två större aktiviteter, där den första består av två utbildningsdagar med tema land och mänskliga rättigheter och den andra av en live debatt där olika aktörer kommer bjudas in för att diskutera före detta tobaksodlares situation. Förhoppningen är att ansvariga aktörer då kommer ställas till svars och åta sig att förändra situationen.

Det blev lite trångt på uppstartsmötet med Mirece!

 

// Celina

Fortsätt läsa
Stäng meny