Blog

Utbildningsdagar i land och mänskliga rättigheter

Hejsan! Regnperioden har dragit igång i Malawi och i skrivande stund smattrar det på riktigt ordentligt utanför! Men nu till något helt annat, för ett tag sedan hade Mud sin första större aktivitet med Mirece som bestod utav två utbildningsdagar. Tanken var att de 12 medlemmarna i Mirece (som till mer än hälften består av tidigare tobaksodlare) skulle få mer kunskap om land och mänskliga rättigheter för att underlätta deras fortsätta arbete. Mirece hade bjudit in två olika personer som skulle leda dessa två utbildningsdagar, Gerald Chirwa från National initiative for civic education (NICE) och Caroline Namaramba som arbetar i Kasungus kommun med landfrågor. Då det mesta som sas var på Chichewa var det riktigt svårt att hänga med, men jag fick smådelar av det som sas översatt till mig :)

Mer regn har resulterat i att landskapet förändrats rätt så dramatiskt! Väldigt stor skillnad om ni jämför med en utav mina första bilder föreställande samma lilla hus på bloggen.

Gerald Chirwa diskuterade tidiga tobaksodlares rätt till land och han menade att dem genom att vara medborgare i Malawi har rätt till land. Han argumenterade för att det bör vara regeringens ansvar att tillgodose dem med land och att tidigare tobaksodlare ska kräva land, inte be om land. Chirwa betonade också vikten av att tidigare tobaksodlare ska använda sina egna röster. Han menade att även om andra organisationer som Mud finns där för att ge dem råd och medla är viktigt att dem själva tar plast längst fram i kampen om sina rättigheter. Tidigare tobaksodlare blev motiverade av att höra detta men menade samtidigt att när de själva vänt sig till lokala makthavare i Kasungu inte har fått gehör och blivit avvisade. Chirwa sa då att ett nej från en lokal makthavare inte ska stoppa dem och att de ska försöka göra sig hörda högre upp i makthierarkin. Viktigt att påpeka är att detta är lättare sagt än gjort och att tidigare tobaksodlare inte bjuds in när högre makter i Lilongwe diskuterar deras rättigheter. Samtidigt har de svårt att överhuvudtaget ha råd att bekosta transport till Lilongwe för att själva besöka ansvariga departement.

Vidare förklarade Caroline Namaramba de tre kategorier land är uppdelat i ”Public”, ”Private” och ”Customary”. Deltagarna fick sedan möjlighet att dela upp sig i smågrupper och diskutera deras upplevelser av encroachment (intrång på annans land). Vad jag förstått resulterade detta i intressanta diskussioner där deltagare menade att de ofta blir lurade av byledare att bosätta sig, på vad de menar är ledigt land. Land som senare visar sig tillhöra tobaksfastigheter som inte längre är i bruk. Jag fick höra att orsaken till att byledare gör detta är för att de själva är intresserade av att ta över detta land, då det tidigare tillhört deras ”Customary land” dvs innan det togs från dem och gjordes om till ”Private land” och mer specifikt tobaksfastigheter. Genom att använda tidigare tobaksodlare testar byledarna gränserna utan att behöva ta konsekvenserna när polisen dyker upp. Nu fick deltagarna lära sig att det inte finns något land som är ledigt utan att det i princip alltid tillhör någon utav de tre nämnda kategorierna. Faktumet att land alltid tillhör någon visar på de få möjligheter tidigare tobaksodlare har att bosätta sig någonstans utan att samtidigt bryta mot lagen.

Peppade medlemmar i Mirece väntar på att första utbildningsdagen ska dra igång

Efter första utbildningsdagen åt jag och Somanje (grundare till Mirece) middag på ett av våra vanliga ställen i Kasungu. Ställena i Ksungu erbjuder alltid samma rätter. Hemma är jag en person som reflekterar mycket kring vad för mat jag är sugen på vilket såklart är rätt märkligt att tänka på när en umgås nästan dagligen med människor som spenderar större delen av sina dagar med att tänka på hur de ska få tag i mat överhuvudtaget. Men! Jag har kommit att uppskatta färre valmöjligheter och känner att det är smått befriande att helt enkelt äta det som bjuds. Att uppskatta färre valmöjligheter för att jag har så många hemma visar väl på vilket privilegierat liv jag lever i Sverige.

Det finns närmare bestämt 2 alternativ för mig som är vegetarian varav det ena är detta, ris med ärtor!

Nä nu ska jag sluta pladdra på om mina matvanor! Vi hörs!

//Celina

 

 

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 2.

Så! Här kommer del 2 av min sammanfattning. Här går jag in på hur den politik som fördes efter Malawis självständighet (se del 1) påverkade Kasungu och resulterade i att före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är i idag.

Det var framförallt i den Centrala regionen av Malawi som stora jordbruksfastigheter (mer känt som estates) öppnade för tobaksodling. I princip alla de jordbruksfastigheter som öppnade i den Centrala regionen tillhörde ett halvstatlig företag. Detta företag kallas Press Agriculture och var alltså delvist ägt av presidenten Dr. Banda. Kasungu var under denna tid glest befolkat och distriktet hade också de rätta miljömässiga förutsättningarna för att odla tobak. Men Kasungu var också Dr. Bandas hemort vilket antagligen var den främsta anledningen till att flest tobaksfastigheter öppnade där. Dr. Bandas plan var nämligen att göra Kasungu till Malawis ekonomiska mittpunkt….

För att driva dessa stora tobaksfastigheter behövdes en hel del arbetskraft och därför begav sig ägarna till tobaksfastigheterna ut i landet för att rekrytera folk. De riktade in sig på områden i Malawi där fattigdomen var som mest utbredd och land en bristvara. Därför skedde rekryteringen framförallt från södra delarna av Malawi. Där fanns det många människor som var desperata efter ett bättre liv. Fastighetsägarna lovade människor guld och gröna skogar men väl framme i Kasungu såg verkligheten annorlunda ut. Hela familjer jobbade hårt varje dag, men fick bara mat och små summor pengar i utbyte. Därför kunde tobaksodlarna varken hälsa på i sina hembyar eller bygga upp något kapital under de decennier de arbetade och levde på tobaksfastigheterna runt om i Kasungu.

I slutet på 1970-talet stannade expansionen av storskaliga tobaksfastigheter av, det fanns många orsaker till detta. Bland annat dålig förvaltning av fastigheterna och att relationerna försvagades mellan viktiga ekonomiska intuitioner som gjort den explosionsartade expanderingen möjlig från första början. På 90-talet kom de första reformerna som syftade till att ändra på den koloniala strukturen i Malawis ekonomi. Då blev tobaksindustrin liberaliserad och alla fick producera tobak. Produktion av tobak av småjordbrukare ökade snabbt och i samband med denna ökning minskade produktionen av storskaliga tobaksfastigheter kraftigt. Sedan 1990-talet är det småjordbrukare som odlar största andelen tobak i Malawi, detta i kontrast till de tre första decennierna efter landets självständighet då jordbruksfastigheter hade ensamrätt på odling av tobak.

Tobaksfastigheter brukade odla tobak på den här marken men idag ser det mest ut såhär runt om i Kasungu.

Sedan ungefär 10 år tillbaka har i princip alla stora tobaksfastigheter i Kasungu stängt ner. De människorna som tidigare jobbat och levt på fastigheterna runt om Kasungu blev bortjagade. Utan varken kapital eller anknytning till land i sina hembyar hade före detta tobaksodlare ingenstans att ta vägen. Småjordbrukarna som tagit upp tobaksodling i Kasungu såg nu en möjlighet och anställde före detta tobaksodlare på sina små tobaksodlingar. Förhållandena för före detta tobaksodlare blev nu (om möjligt) ännu sämre. Till exempel blev arbetsdagarna längre och de fick aldrig betalt i pengar utan endast i mat.

De före detta tobaksodlare Mirece jobbar med idag arbetar inte lägre som tobaksodlare för småjordbrukare. De säger själva att de valde att bryta med det livet i hopp om att kunna bli sina egna. Men före detta tobaksodlare är fortsatt beroende av lokalbefolkningen och ägare till tidigare tobaksfastigheter i Kasungu för att få mat och pengar, dock försörjer de sig nu genom ganyu (också känt som piecework). Ganyu kan vara olika typer av arbeten till exempel hushållsarbete, arbete med att rensa upp land eller med grödor. Tidigare tobaksodlare bor i informella bosättningar runt om i Kasungu, utan någon säker tillgång till land. De kan enligt lag inte bosätta sig på ”Customary land” då det tillhör lokalbefolkningen i Kasungu och inte heller erhålla land från de stora tobaksfastigheterna då det klassas som ”Private land”.

En utav de informella bosättningar där före detta tobaksodlare bor idag.

Jag vill betona att situationen såklart är mer komplex än vad jag förklarat i dessa 2 sammanfattningar. Men jag hoppas att dessa inlägg bidragit med en inblick i tobaksindustrin i Malawi och hur den är en utav orsakerna till att före  detta tobaksodlare befinner sig i den situation de är i idag.

 

//Celina

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 1.

Hallå där! Nu tänkte jag ge er del 1 av 2 av en sammanfattning som förhoppningsvis kommer ge er en klarare bild utav hur före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är idag. Till att börja med vill jag berätta lite om relationen mellan tobaksindustrin och bristen på land i Malawi. Därför vill jag börja med att ge er en enkel förklaring på de tre olika kategorierna som land är indelat i här i Malawi!

Customary land – är land som hålls eller används under Customary law dvs det land som används av lokalbefolkningen och kontrolleras av by ledarna runt om i de olika samhällena i Malawi.

Private land – är land som ägs eller hyrs under ”freehold” eller ”leasehold” titlar. Är oftast land som tillhör tobak, te och sockerfastigheter i Malawi.

Public land – är land som ockuperas av staten eller land som varken ingår i ”Private land” eller ”Customary land”. Kan tillexempel vara nationalparker, naturreservat eller ”leasehold” titlar som löpt ut.

Så nu kan vi sätta igång! När den koloniala makten styrde Malawi fördes en politik som favoriserade storskaligt exportorienterat jordbruk före subsistensjordbruk. Efter Malawis självständighet 1964 tog Dr. Banda över som landets första president. Till en början var det sagt att småskaliga jordbrukare skulle hamna i fokus till skillnad från koloniala tider. Men snart var det klart att Dr. Banda hade andra intentioner med sitt presidentskap. Till att börja med var han av åsikten att de som tillhörde den politiska eliten i Malawi behövde varsin egen större jordbruksfastighet (mer känt som estate). Därför delade regeringen ut dessa fastigheter, som européer tidigare upprättat under kolonisationen, till den politiska eliten i Malawi.

Fortsättningsvis är det viktigt att veta att tobak är Malawis främsta industri och det landet i världen som, sett till sin ekonomi, är mest beroende av tobak. Därför har grödan länge setts som landets chans till utveckling. Detta var speciellt märkbart i början på 1970-talet. Då var utvecklingsländers efterfrågan på tobak hög. Det gick att tjäna stora pengar på grödan och regeringen gick ut med att det var ägarna av dessa större jordbruksfastigheter som var bäst lämpade att driva tobaksindustrin och landet framåt. Detta då de kulle kunna producera stora kvantiteter tobak av hög kvalitet. Därför beslutade regeringen 1972 att alla inte skulle få odla tobak längre. Nu blev det bestämt att tobak endast fick odlas på land som tillhörde kategorin ”Private land”. Detta innebar att alla småjordbrukare som levde på ”Customary land” inte längre fick odla tobak. Alltså uteslöts den stora delen av befolkningen från tobaksodling genom denna policy. Många menar att detta var ännu ett sätt för Dr. Banda att se till den politiska elitens intressen, som vid denna tidpunkt tagit upp tobaksodling på sina jordbruksfastigheter runt om i Malawi.

Ett av många tobaksestates runt om i Kasungu, estate nr 31.

Men detta var inte den enda effekten denna policy hade. När den trädde i kraft skyndade nämligen resten av Malawis elit för att skaffa sig ”Private land” eller ”leasehold” titlar för att kunna producera tobak. Intressant nog fanns det ingen gräns för hur mycket land som fick hyras i dessa avtal och hyrestiden kunde vara upp till 99 år. Detta resulterade i att mycket av Malawis ”Customary land” omvandlades till ”Private land” och mer specifikt ”leasehold” titlar för produktion av tobak på enskilda jordbruksfastigheter. På denna tid ansåg regeringen nämligen att det land som tillhörde ”Customary land” skulle fungera som en land reservoar från vilken land kunde tas och göras om till både ”Private land” och ”Public land” om de så önskade.

Titta in här snart igen för del 2 av denna sammanfattning! Då kommer jag gå in på hur denna utveckling påverkat före detta tobaksodlare i Kasungu.

 

// Celina

Första veckan i Kasungu

Hej igen! Allt rullar på fint här i Malawi. Tänkte att det vore på sin plats att ge er lite info kring samarbetet mellan Mud Africa och Mirece! Detta inledande projekt mellan Mud och Mirece har två syften, dels hoppas Mud kunna utöka kunskapen och förståelsen för land och mänskliga rättigheter hos Mireces medlemmar, så att de i sin tur ska kunna försvara före detta tobaksodlares rättigheter. Det andra syftet med projektet är att Mud ska få mer kunskap om Mirece och vilka behov organisationen har. Förra veckan tog jag bussen från Lilongwe mot Kasungu, en väldigt trevlig bussfärd på cirka två timmar. Väl i Kasungu träffade jag pastorn Somanje Flywell som är grundaren till Mirece. De senaste tre åren har Somanje arbetat ideellt för Mirece. Hans mål är att säkra land till runt 1600 familjer som tidigare arbetat som tobaksodlare på stora tobaksfastigheter runt om i Kasungu.

Den spektakulära utsikten från mitt badrumsfönster i Kasungu.

Under denna första vecka i Kasungu var det dags för uppstartsmöte med Mirece. Lite fler människor dök upp än vad vi hade räknat med (nästan dubbelt så många!) men det verkar inte vara helt ovanligt i sådana här sammanhang :). Under mötet fick jag möjlighet att träffa medlemmarna i Mirece, som till stor del består utav representanter från de informella bosättningarna där före detta tobaksodlare befinner sig. Jag fick chansen att presenterade mig själv och syftet med mina studier men huvuddelen av mötet handlade om vad projektet med Mud faktiskt kommer innebära. För att sammanfatta lite kort kommer projektet främst att kretsa kring två större aktiviteter, där den första består av två utbildningsdagar med tema land och mänskliga rättigheter och den andra av en live debatt där olika aktörer kommer bjudas in för att diskutera före detta tobaksodlares situation. Förhoppningen är att ansvariga aktörer då kommer ställas till svars och åta sig att förändra situationen.

Det blev lite trångt på uppstartsmötet med Mirece!

 

// Celina

Ny praktikant!

Hallå! Mitt namn är Celina Dahl och jag har för lite mer än en vecka sedan flytt höstmörkret i Stockholm och anlänt till ett soligt Malawi. Jag är en 26-årig masterstudent som för närvarande läser ett program på Köpenhamns Universitet kallat Agricultural development, sedan tidigare har jag en kandidat i Geografi från Stockholms Universitet. Under min utbildning har jag fastnat för lite olika områden men främst; natural resource governance, land tenure och land use transitions. Då Mud arbetar med landrättigheter kände jag att det skulle vara fantastiskt kul att göra något ihop med dem!

Mitt upplägg i Malawi kommer se lite annorlunda ut i jämförelse med tidigare praktikanter. Jag kommer nämligen främst att hänga med den nya organisationen Mud har  inlett ett projekt med kallad Mirece. Om ni scrollar tillbaka lite i bloggen kan ni se att Mirece nämnts i ett blogginlägg förut av Mud’s tidigare praktikant Anders. Under tiden jag är här kommer jag också samla data till min masteruppsats som kommer kretsa kring den grupp människor som Mirece arbetar med, nämligen före detta tobaksodlare som levt och arbetat på stora tobaksfastigheter (mer känt som tobacco estates) i Kasungu. Då dessa tobaksfastigheter slutade producera tobak blev tobaksodlarna landlösa. Nu lever de i 13 olika informella bosättningar runt om i Kasungu. Än så länge vill jag inte säga för mycket om vad min uppsats mer specifikt kan komma att handla om, då det av erfarenhet brukar det ändra sig sisådär 100 gånger om! Men oavsett vad så ser jag mycket fram emot att praktisera och studera i Malawi de tre kommande månaderna!

Jag har mitt egna lilla hus i Lilongwe :)

Små lila blad som täcker hela Lilongwe just nu, så himla fint!

 

//Celina

Enter your pledge amount

Donate