2017 November

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 2.

Så! Här kommer del 2 av min sammanfattning. Här går jag in på hur den politik som fördes efter Malawis självständighet (se del 1) påverkade Kasungu och resulterade i att före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är i idag.

Det var framförallt i den Centrala regionen av Malawi som stora jordbruksfastigheter (mer känt som estates) öppnade för tobaksodling. I princip alla de jordbruksfastigheter som öppnade i den Centrala regionen tillhörde ett halvstatlig företag. Detta företag kallas Press Agriculture och var alltså delvist ägt av presidenten Dr. Banda. Kasungu var under denna tid glest befolkat och distriktet hade också de rätta miljömässiga förutsättningarna för att odla tobak. Men Kasungu var också Dr. Bandas hemort vilket antagligen var den främsta anledningen till att flest tobaksfastigheter öppnade där. Dr. Bandas plan var nämligen att göra Kasungu till Malawis ekonomiska mittpunkt….

För att driva dessa stora tobaksfastigheter behövdes en hel del arbetskraft och därför begav sig ägarna till tobaksfastigheterna ut i landet för att rekrytera folk. De riktade in sig på områden i Malawi där fattigdomen var som mest utbredd och land en bristvara. Därför skedde rekryteringen framförallt från södra delarna av Malawi. Där fanns det många människor som var desperata efter ett bättre liv. Fastighetsägarna lovade människor guld och gröna skogar men väl framme i Kasungu såg verkligheten annorlunda ut. Hela familjer jobbade hårt varje dag, men fick bara mat och små summor pengar i utbyte. Därför kunde tobaksodlarna varken hälsa på i sina hembyar eller bygga upp något kapital under de decennier de arbetade och levde på tobaksfastigheterna runt om i Kasungu.

I slutet på 1970-talet stannade expansionen av storskaliga tobaksfastigheter av, det fanns många orsaker till detta. Bland annat dålig förvaltning av fastigheterna och att relationerna försvagades mellan viktiga ekonomiska intuitioner som gjort den explosionsartade expanderingen möjlig från första början. På 90-talet kom de första reformerna som syftade till att ändra på den koloniala strukturen i Malawis ekonomi. Då blev tobaksindustrin liberaliserad och alla fick producera tobak. Produktion av tobak av småjordbrukare ökade snabbt och i samband med denna ökning minskade produktionen av storskaliga tobaksfastigheter kraftigt. Sedan 1990-talet är det småjordbrukare som odlar största andelen tobak i Malawi, detta i kontrast till de tre första decennierna efter landets självständighet då jordbruksfastigheter hade ensamrätt på odling av tobak.

Tobaksfastigheter brukade odla tobak på den här marken men idag ser det mest ut såhär runt om i Kasungu.

Sedan ungefär 10 år tillbaka har i princip alla stora tobaksfastigheter i Kasungu stängt ner. De människorna som tidigare jobbat och levt på fastigheterna runt om Kasungu blev bortjagade. Utan varken kapital eller anknytning till land i sina hembyar hade före detta tobaksodlare ingenstans att ta vägen. Småjordbrukarna som tagit upp tobaksodling i Kasungu såg nu en möjlighet och anställde före detta tobaksodlare på sina små tobaksodlingar. Förhållandena för före detta tobaksodlare blev nu (om möjligt) ännu sämre. Till exempel blev arbetsdagarna längre och de fick aldrig betalt i pengar utan endast i mat.

De före detta tobaksodlare Mirece jobbar med idag arbetar inte lägre som tobaksodlare för småjordbrukare. De säger själva att de valde att bryta med det livet i hopp om att kunna bli sina egna. Men före detta tobaksodlare är fortsatt beroende av lokalbefolkningen i Kasungu för att få mat och pengar, dock försörjer de sig nu genom dagsarbete (också känt som piecework). De bor i informella bosättningar runt om i Kasungu, utan någon säker tillgång till land. De kan enligt lag inte bosätta sig på ”Customary land” då det tillhör lokalbefolkningen i Kasungu och inte heller erhålla land från de stora tobaksfastigheterna då det klassas som ”Private land”.

En utav de informella bosättningar där före detta tobaksodlare bor idag.

Jag vill betona att situationen såklart är mer komplex än vad jag förklarat i dessa 2 sammanfattningar. Men jag hoppas att dessa inlägg bidragit med en inblick i tobaksindustrin i Malawi och hur den är en utav orsakerna till att före  detta tobaksodlare befinner sig i den situation de är i idag.

 

//Celina

Så hur hänger allt ihop egentligen? Del 1.

Hallå där! Nu tänkte jag ge er del 1 av 2 av en sammanfattning som förhoppningsvis kommer ge er en klarare bild utav hur före detta tobaksodlare hamnade i den situationen de är idag. Till att börja med vill jag berätta lite om relationen mellan tobaksindustrin och bristen på land i Malawi. Därför vill jag börja med att ge er en enkel förklaring på de tre olika kategorierna som land är indelat i här i Malawi!

Customary land – är land som hålls eller används under Customary law dvs det land som används av lokalbefolkningen och kontrolleras av byledarna runt om i de olika samhällena i Malawi.

Private land – är land som ägs eller hyrs under ”freehold” eller ”leasehold” titlar. Är oftast land som tillhör tobak, te och sockerfastigheter i Malawi.

Public land – är land som ockuperas av staten eller land som varken ingår i ”Private land” eller ”Customary land”. Kan tillexempel vara nationalparker, naturreservat eller ”leasehold” titlar som löpt ut.

Så nu kan vi sätta igång! När den koloniala makten styrde Malawi fördes en politik som favoriserade storskaligt exportorienterat jordbruk före subsistensjordbruk. Efter Malawis självständighet 1964 tog Dr. Banda över som landets första president. Till en början var det sagt att småskaliga jordbrukare skulle hamna i fokus till skillnad från koloniala tider. Men snart var det klart att Dr. Banda hade andra intentioner med sitt presidentskap. Till att börja med var han av åsikten att de som tillhörde den politiska eliten i Malawi behövde varsin egen större jordbruksfastighet (mer känt som estate). Därför delade regeringen ut dessa fastigheter, som européer tidigare upprättat under kolonisationen, till den politiska eliten i Malawi.

Fortsättningsvis är det viktigt att veta att tobak är Malawis främsta industri och det landet i världen som, sett till sin ekonomi, är mest beroende av tobak. Därför har grödan länge setts som landets chans till utveckling. Detta var speciellt märkbart i början på 1970-talet. Då var utvecklingsländers efterfrågan på tobak hög. Det gick att tjäna stora pengar på grödan och regeringen gick ut med att det var ägarna av dessa större jordbruksfastigheter som var bäst lämpade att driva tobaksindustrin och landet framåt. Detta då de kulle kunna producera stora kvantiteter tobak av hög kvalitet. Därför beslutade regeringen 1972 att alla inte skulle få odla tobak längre. Nu blev det bestämt att tobak endast fick odlas på land som tillhörde kategorin ”Private land”. Detta innebar att alla småjordbrukare som levde på ”Customary land” inte längre fick odla tobak. Alltså uteslöts den stora delen av befolkningen från tobaksodling genom denna policy. Många menar att detta var ännu ett sätt för Dr. Banda att se till den politiska elitens intressen, som vid denna tidpunkt tagit upp tobaksodling på sina jordbruksfastigheter runt om i Malawi.

Ett av många tobaksestates runt om i Kasungu, estate nr 31.

Men detta var inte den enda effekten denna policy hade. När den trädde i kraft skyndade nämligen resten av Malawis elit för att skaffa sig ”Private land” eller ”leasehold” titlar för att kunna producera tobak. Intressant nog fanns det ingen gräns för hur mycket land som fick hyras i dessa avtal och hyrestiden kunde vara upp till 99 år. Detta resulterade i att mycket av Malawis ”Customary land” omvandlades till ”Private land” och mer specifikt ”leasehold” titlar för produktion av tobak på enskilda jordbruksfastigheter. På denna tid ansåg regeringen nämligen att det land som tillhörde ”Customary land” skulle fungera som en land reservoar från vilken land kunde tas och göras om till både ”Private land” och ”Public land” om de så önskade.

Titta in här snart igen för del 2 av denna sammanfattning! Då kommer jag gå in på hur denna utveckling påverkat före detta tobaksodlare i Kasungu.

 

// Celina

Enter your pledge amount

Donate