2017 January

Lämnar plats för nya perspektiv

Zikomo kwambiri.

Åh tusan nu är det alltså dags att lämna Lilongwe och Malawi för den här gången. Jag lämnar en stor bit av mitt hjärta också – dels med varma, öppna, dramatiska och genomlugna Malawi som är omöjligt att motstå. Och dels med LUPPEN, ett gäng riktiga stjärnor som är lika mycket proffs på sina jobb som på att vara fina människor i allmänhet. Jag har kommit in på tusen arbetsplatser men aldrig känt mig så uppfångad, lyssnad på och samtidigt skrattad åt och med, omedelbart, som jag har tillsammans med dem.

Min ambition med den här praktikperioden var att få en bättre insikt i hur en gräsrotsorganisation i en annan kontext än den jag är van vid arbetar med landägandefrågor, och det har jag absolut fått. Men mest har jag ändå tränat på att släppa taget om hur jag tycker att saker och ting ska göras och i vilken takt – det finns verkligen fler sätt än ett. Låter simpelt, och var något jag trodde att jag redan behärskade, men så är det nog sällan och det blev extra tydligt här. Men skam den som hänger upp sig, och vill man finns det mycket att lära av en praktikperiod som den här.

Det tar tid att bygga nätverk, och det kräver sin organisation och sin komposition av individer. LUPPEN är en framstående aktör inom sin sektor just därför att de får saker gjorda. De bråkar och frågar och utbildar. Och sen 2012 har även MUD Africa jobbat åt samma håll. Ser jag tillbaka nu har jag verkligen gjort mitt bästa för att bidra med det jag gör bäst – att peppa och att kommunicera mera! – och jag tar med mig mer lugn och förtroende för att folk gör som de gör av en anledning, samt att det annars går att ha en givande dialog om hur det går att förändra.

Landägandefrågor är väldigt direkt i hur det berör alla på något sätt, och ofta yttrar sig ganska konkret – en gränsdragning här, en vräkning där, en effekt på hur mark används och en ändlig resurs. Men det är också oändligt komplext, intrasslat i kulturella skillnader, historiska uppgörelser och juridiska bedömningar och benämningar. Så ju mer man lär sig desto djupare vatten simmar man ut på. Men det är ju inget att vara rädd för! Det har LUPPEN redan visat. Vi bara jobbar på.

Det finns många problem med en liten och tight grupp som har arbetat länge tillsammans – det kan vara svårt att både ta sig in och ut och det är motsträvigt att ändra på rutiner. Men jag tror att LUPPENs form av arbete är vägen framåt: jag tror verkligen på kraften i att människor samlas och samarbetar och jag tror att många av de förändringar som Malawi verkar behöva börjar där. Icke desto mindre är det till allas vår fördel att fortsätta ifrågasätta, kritisera, utveckla, entusiasmera och applådera mera.

Heja Anders du lyckans ost som tar över praktikant-stafettpinnen!

All min medvind,

Matilda

11 12 13

 

Uppföljningsbesök i orten

IMG_0907

Nu ni är det snart slut på min praktikperiod i Malawi. Det firar vi med att se tillbaka på fyra dagar av besök i våra fyra favoritområden den senaste tiden, där det har handlat om att följa upp vår kära TOT Base-utbildning; att se vad deltagarna minns såhär några veckor efteråt, om de har kommit igång med att utbilda sina närboende, och om det har uppkommit några frågor och funderingar sedan sist.

I torsdags var vi i Kaliwawala…

IMG_0869

IMG_0881

… och i fredags i Kamphinda (även bilden allra högst upp).

IMG_0940

Och vad gjorde vi väl där? Jo: tidigare i veckan hade vi tagit fram ett frågeformulär med åtta frågor som kretsade kring ovan nämnda ämnen. Detta genom att deltagarna delades in i mindre fokusgrupper, samtliga ledda av en eller två exekutiva LUPPEN-medlemmar, som sedan diskuterade sig fram till svar. Efter LUPPENs rekommendationer försökte vi hålla traditionella ledare, män och kvinnor uppdelade i olika grupper då detta potentiellt kunde möjliggöra för annars obekväma individer att svara mer utförligt på våra frågor. En enkel, gemensam genomgång följde, och slutligen gick vi igenom de handouts som tagits fram baserat på texter som föreläsarna från utbildningen delat med sig av, samt illustrationer som en lokal stjärna vid namn Alexander Kumcheza har gjort (se nedan). Materialet tar alltså upp de centrala begrepp inom landägande, landadministration och mänskliga rättigheter som gänget redan har tränat på – och tanken är att dessa handouts ska fungera som stöd eller ytterligare information för tränarna och deras målgrupp.

Alla har samma rättigheter (och skyldigheter).

Deltagarna från dessa områden är supertaggade! Mycket spontana applåder, och generellt väldigt aktiva under gruppsamtalen liksom i den avslutande diskussionen. I Kamphinda valde den lokala ledaren att själv betala deltagaravgiften för samtliga personer som gick med i LUPPEN från området, så viktigt tycker han att det LUPPEN gör är. Både Kaliwawala och Kamphinda ligger en bra bit utanför Lilongwes stadskärna. Även i en utspridd stad har folk bra koll på var de olika delarna ligger, men Kaliwawala var det ingen av alla de buss- och tuktukförare och andra blandade okända människor jag pratar med varje dag på stan som visste var det låg. För deras – och er – information kan jag meddela att det ligger ca. 7 km nordost om Kauma, det område där vår käre exekutiva medlem Lebiam bor och verkar som pastor och chief. Från Area 3 tar det en dryg timme att åka dit. Detsamma gäller för Kamphinda.

Den här veckan har vi hållit oss närmare stan, och måndagen tillbringades i Katantha:

IMG_1257 IMG_1262 IMG_1264

Och denna tisdag utgjorde alltså även den sista uppföljningen, i Area 44:

IMG_1297

IMG_1288

IMG_1302

Baut och Ivy: en gammal räv till exekutiv medlem och en nybliven gruppledare i Area 44.

Efter alla uppföljningar har vi kunnat konstatera att våra trainers i mångt och mycket är igång och utbildar vidare, men att de uppskattar och även fortsättningsvis behöver de exekutivas stöd och pepp för att kunna göra sitt bästa. Under TOT Base upplevde jag att de boende från de två senare områdena verkade lite mindre intresserade/bekymrade/entusiastiska över den verksamhet de blivit en del av. En bild som ändrades sedan jag fått hälsa på hemma hos dem i deras hörn av stan. För visst finns det frågor, svar, kritik och insikt också här! Gemensamt för alla möten har också varit att de traditionella ledarna verkar uppriktigt taggade på förändring, de kräver att de lokala grupperna bestämmer när nästa möte ska äga rum och berättar för mig hur de har börjat/fullföljt processen att registrera hela sin familj som ägare av den mark mark de lever på.

Jag vill slutligen understryka hur viktigt samarbetet med MUD Africa och Sverige är, både för de exekutiva och de nyanslutna medlemmarna i LUPPEN. Det betyder något alldeles särskilt att det som händer just nu och har pågått de senaste åren i Lilongwe med omnejd är av intresse för er, så till den grad att ni väljer att bistå med bidrag och engagemang. Det är många som hälsar till Sverige och tackar allra ödmjukast för stödet!

Men som jag har sagt till deltagarna i mina små avslutningshälsningar under utbildningarna och mötena, hoppas jag att MUD i framtiden inte behövs alls i Lilongwe. Att den här rörelsen som nu är igångsatt gör det den ska, vänder och vrider på begrepp och lagstiftningar; men att det är tack vare medborgarnas engagemang som Malawi blir ett jämställt och rättvist samhälle där alla har samma rättigheter och möjligheter. Det är inte MUD Africa, Forum Syd, eller de svenska skattepengarna som åstadkommer förändring – det är dessa aktivister.

All medvind,

Matilda

TOT Base bas, länge leve TOT Base!

img_0693På chichewa går ordet bas exempelvis att använda precis som basta, eller enough said, eller och hör sen. Och nu är vi faktiskt färdiga med den tyngsta aktivitetspunkten på iallafall min lista.

Igår onsdag träffade vi nästan hundra deltagare från Area 44 och Katantha (sydost respektive söder om stadskärnan) för andra dagen. Precis som innan juluppehållet och runda ett av utbildningen handlade det i tisdags ganska övergripande om landägande, för att under dag två gå in djupare på mänskliga rättigheter (och för all del skyldigheter) och hur de går att koppla till landfrågor, samt om landägandefrågor ur en mer praktisk synvinkel.

I bilden till vänster syns tidiga trainers som anlänt till registreringen. Den här utbildningsomgången var fler deltagare sena. LUPPENs analys är att de hade kortare väg att ta sig än förra gänget, lät därför bli att hyra ett fordon och förlitade sig istället på lokaltrafiken. Men den är allt annat än beräknelig så en del fastnade halvvägs. Tur att det finns något att lära sig av allt – vi kom fram till att ännu mer förebyggande kommunikation nog behövs till nästa utbildningstillfälle. Fast det är egentligen en insikt som går att applicera på ganska många av de små och stora problem jag tillsammans med LUPPEN har stött på längs projektets gång. Kommunicera mera!

img_0729

img_0703Ovan är David Chilonga från Ministry of Lands, Housing and Urban Development, som under dagen bl.a. motiverade varför den nya landlagstiftningen är en god idé (det här är ju inte nödvändigtvis något LUPPEN håller med om, men ska man tycka något måste man ju börja med att höra vad de olika sidorna tycker), och gick igenom var i staden alla 57 areas ligger samt hur de statliga resp. traditionella systemen för landäganderegistrering fungerar eller är avsedda att fungera.

ogkjgdk

Mzikiti betyder moské, zipatala sjukhus, och malo a chimakolo betyder customary land, alltså traditionell mark. Tidigare var detta en egen kategori landlagstiftning, men sedan september är all traditionell mark (alltså områden där traditionell lagstiftning fortfarande gäller, även sedan kolonialismen har bidragit till att landets lagar i övrigt har reviderats tusen varv och samordnats) inkluderad i public land. Emellertid är det även fortsättningsvis de lokala ledarna – traditional authority, TA – som sköter konflikter, uppdelning osv.

Båda utbildningsomgångarna har publiken till en början verkat en smula skeptiska till avsnittet om mänskliga rättigheter (min analys), för att sedan högljutt börja diskutera med varandra och kommentera Peter Motas (se bilden till vänster, ovan) problematiseringar. Har traditionella ledare mer rättigheter än övriga i ett område? Vilka då? Varför? Om alla har en okränkbar rättighet att inte bli misshandlade, är det då ens egen skyldighet att ingripa när någon blir misshandlad? Under omgång två var två av tio chiefs under 30 år, vilket blir allt vanligare då de flesta är överens om att det är fördelaktigt för samhället att ha utbildade ledare. Men det är onekligen i mina ögon en krock att diskutera hur alla har samma rättigheter, när vissa behandlas annorlunda på grund av sin samhällsposition.

Men så är det ju överallt, i hela världen. Jag frågade Peter från Malawi Human Rights Commission om han hade några särskilda knep för att föra samtalet kring jämställdhet och hållbar, jämlik samhällsförändring framåt. Och i enlighet med LUPPENs strategi kring utbildning – sensitisation –  menade han att genom att fråga och fundera och diskutera aktiveras människor. Om inga förändringar görs, inget ansvar tas, ingenting ifrågasätts – hur ska då någonting nytt kunna ske?

Så nu har vi aktiverat 200 personer och försökt förse dem med matnyttig information såsom var de ska bege sig för att registrera sin mark, och varför. Vi har uppmuntrat dem att diskutera med varandra, och vidare att ta med sig allt de hört hem till sina närområden och sprida det vidare. Och nästa vecka beger vi oss själva dit för att heja på ytterligare.

Allt gott,

Matilda

fullsizerender

Enter your pledge amount

Donate