2016 November

Novemberregn

Det är de sista dagarna i november och regnperioden har intagit Malawi. Åtminstone Lilongwe, åtminstone Area 3 och 4 där jag bor och arbetar, och där det både mullrar och står som spön i backen varje eftermiddag sedan några dagar tillbaka. Det är fascinerande hur lokalt väder kan vara. När vi ses på morgonen på kontoret kan vi snabbt jämföra i vilka delar av staden det regnat under eftermiddagen och natten eftersom nio av tio medlemmar och jag själv bor på olika håll, och det skiljer sig ofta.

20161024_162334

När det inte spöregnar och man inte befinner sig i Lilongwe utan på en buss på väg mot Lake Malawi, kan det se ut såhär utanför fönstret.

Jag pratade med min vän Zione som liksom många andra tillsammans med sin make äger en liten bit mark som
de odlar på. Varje år majs, den absoluta grundpelaren i det malawiska köket. Varje år krympande skördar. När Zione och Soko började odla kunde de skörda motsvarande 40 säckar majs under ett år. Familjen (mamma pappa barn, plus vanligtvis till middags inbjudna släktingar) gör själva av med en säck per månad, så tidigare har de haft reserver och kunnat sälja överskottet eller ge bort till släkt och vänner. Förra året fick de totalt fem säckar majs. När jag frågar vad hon oroar sig för – säkerhet, mat, för sin familj, för sin framtid, säger Zione bara att hon tänker mycket på regnen. Så förhoppningsvis är de här för att stanna nu. Men i lagom mängder, för mycket av det goda är förstås lika illa det och Malawis motsvarighet till SMHI menar att med det La Niña-fenomen som nu påverkar världens vädersystem är större regnmängder än vanligt att vänta i hela landet.

I LUPPEN arbetar gänget den här veckan halvtid med Equal Land Rights For All, och då handlar det om att kommunicera med de lokala grupperna i varje bosättning och med de föreläsare vi hoppas ska medverka i utbildningen. Imorgon hade vi tänkt gå igenom schemat för utbildningsdagarna lite mer specifikt så att vi inte missar något väsentligt – även om LUPPEN är gamla i gemet är det många små delar som ska passa ihop när ett sånt här evenemang ska anordnas och det uppstår ofta en undran om hur något gjordes sist, eller hur MUD Africa skulle vilja att det blev nu, och så får vi hjälpas åt.

Jag råddar även för att få träffa några illustratörer verksamma i staden och se om deras teckningsstil kan fungera för ett experiment som är nytt för i år. Efter genomförd utbildning får våra nybakade Trainers med sig informationsmaterial som de kan använda som underlag när de var och en sprider sin kunskap vidare till andra i hemområdet. Då många i målgruppen saknar läskunnighet ska huvuddragen av utbildningens tre kärnområden (landrättigheter, landadministration och mänskliga rättigheter) översättas till pedagogiska bilder så att fler är med på mer. Jag är redan supertaggad på att se resultatet och tror att det kan bli jättebra.

Det går både snabbt och långsamt det här, men stadigt framåt.

Allt gott,

Matilda

Facilitate away!

Hejsan!

Sedan sist har projektmomentet Training of Trainers (TOT) Base äntligen dragit igång här i Lilongwe! Även om det mesta ser ut som vanligt nere på stan är det full rulle på kontoret. Vi har ägnat de flesta av veckans dagar åt att exempelvis lista ämnen för utbildningsdagarna och se till att vi inte missar att ta upp nåt viktigt, kontakta tänkbara föreläsare som ska hålla föreläsningar, och ta reda på och boka lokal som kommer fungera för ändamålet.

20161121_095000

Som tidigare nämnt är det inte första gången LUPPEN ställer till med träningstillfällen. Det är ju bl.a. genom den här sortens evenemang som 37 av Lilongwes olika bosättningar numera har etablerade lokala medlemsgrupper som alla bedriver utbildning kring och observation av landägandefrågor på så mycket gräsrotsnivå att man får fläckar på knäna bara man tänker på det! Ok nu kanske jag hetsar upp mig en smula, det är inte alltid allting fungerar friktionsfritt. Men så är det ju överallt.

För det är roligt att sitta och lyssna på LUPPEN när de sätter fart. Och vad det låter har de full koll också på dessa helt nya medlemsgrupper. En del av förberedelsearbetet handlar om att se till att det i vart och ett av de fyra till LUPPEN nyast anslutna områdena bjuds in rätt sammansättning deltagare till TOT-dagarna. Utbildningen kommer att ske vid två tillfällen à två dagar – två områden i taget – och från varje bosättning ska 25 kvinnor och 25 män bjudas in, utan vilka 25% ska vara traditionella ledare (och både kvinnliga och manliga sådana förekommer). Det är upp till respektive lokala gruppledning att sätta ihop inbjudningslistan och just den punkten är viktig att vi håller ett öga på.

Igår hade vi apropå detta en kul diskussion där de exekutiva ett tag dividerade om vilka LUPPENs verksamhet generellt vänder sig till, män eller kvinnor? Huvudverksamheten kretsar ju kring att öka kvinnors landägande och engagemang i de peri-urbana områdena i Lilongwe, betyder det att män eller kvinnor är mottagare? Till slut ledde samtalet ändå fram till att såväl Equal Land Rights For All liksom LUPPENs verksamhet i stort vänder sig lika mycket till kvinnor som män, 50/50, då det är den metod de tror leder till jämlikhet på bästa sätt. Jag tycker att det är inspirerande att få sitta mitt i en så väletablerad och rutinerad organisation och lyssna på hur de förklarar sina ståndpunkter för varandra och ifrågasätter varandras resonemang, en typiskt kreativ process trots att de är mitt i ett sedan tidigare fastställt program. Det gäller att veta var man står och varför! Annars kommer vi ju ingenvart.

Allt gott från ett stundvis molnigt men alltjämt torrt Malawi,

Matilda

Postkolonial ångest och projektägandeskap

dsc_0473Moni onse!

Snart hoppas jag kunna komma med vettiga rapporter om hur man planerar och genomför en utbildning av 200 personer i jämställda landäganderättigheter. Just nu har jag tyvärr enbart ett stycke praktikant-introspektion att bjuda på.

Nu i början av min tid i Malawi har jag haft möjlighet att resa runt lite i landet på helgerna. Och som vanligt när man träffar nya människor, exempelvis medan man får skjuts hem på ett lastbilsflak, brukar samtalet beröra vad man arbetar med. En vanlig reaktion när jag berättar vad LUPPEN ihop med MUD gör är en igenkännande nickning med huvudet. Få blir förvånade av att höra om komplikationer kring landägande, ännu mindre att kvinnor i samband med dem ofta råkar illa ut på andra sätt än män.

Många jag har pratat med har också till en början ställt sig skeptiska till att en svensk institution ska kliva in och reda upp en situation som ovan nämnda. Då känns det rätt fett att förklara att jag är här som representant för en samarbetspartner till LUPPEN, vilka till stor del har byggt upp sitt nätverk och sin kunskapsbank själva; att LUPPEN, en lokalt förankrad intresseorganisation, är en grundförutsättning för det projekt jag nu är del av. Att det snarare handlar om att sammanföra olika sorters erfarenheter och resurser och göra något större av det tillsammans. Att det kanske inte är i själva sakfrågan jag tillför mest.

Vad jag brukar hänvisa till som min postkoloniala ångest blir värre ju mer jag studerar och ju mer jag försöker närma mig globaliseringsfrågor och utvecklingssektorn. Denna ångest yttrar sig framförallt i en oro för att jag gör saker och ting värre, cementerar fördomar och orättvisor och gör klyftorna i världen större. Men i den sortens samtal jag nyss beskrev känner jag hur nojan dämpas en liten, liten smula. Poängen med ångesten är heller inte att den ska försvinna, tvärtom: jag hoppas att den förstärks och förtydligas och (för)blir ett verktyg att applicera i alla livets situationer där deltagande har olika förutsättningar, ambitioner och möter olika former av hinder och begränsningar.

Om man tar sig en titt på projektplanen för Equal Land Rights For All 2016 står det bland annat att MUD Africas samarbete med LUPPEN präglas av hur ägandeskapet av de program och aktiviteter som projektet innehåller ska stanna hos organisationens medlemmar. Även om jag har deltagit i olika sorters projektutvecklingsprocesser förut är just den här kontexten helt ny för mig och det ska bli mycket intressant att se hur jag bäst bidrar och stödjer, och hur jag samtidigt kan suga i mig mest inspiration och kunskap från de exekutiva medlemmarna när vi nu på fredag kickar igång TOT Base-momentet, utan att gå emot ägandeskapsprincipen. Det är lätt att vilja göra allt samtidigt och försöka uppfinna sjutton hjul på en gång. Men apropå den postkoloniala ångesten och den position man hamnar i när man blir del av ett utvecklingsprojekt, är det inte syftet och antagligen heller inte så nödvändigt som det först kan verka att ge sig på alla sjutton hjulen…

Fortfarande varmt och soligt och helt befriat från nederbörd i Lilongwe. Om någon har oroat sig för arbetsmiljön på kontoret så sluta genast med det! Meya lagade i förra veckan fläkten som kajkat ihop, så nu har vi det sådär perfekt blåsigt igen så att alla flipcharts vi satt upp rasar ner med jämna mellanrum istället. No problem.

Allt gott,

Matilda

Datakunskap under hett plåttak

Hallå!

Den här veckan lyser flitens lampa varje dag inne på LUPPENs lilla kontor i Area 3, i den delen av Lilongwe som vanligtvis refereras till som Old Town. Vi uppdaterar och tränar som sagt på det format i vilket färdiga delar av projektet rapporteras till MUD i Sverige. Rapporteringen är främst en sammanställning av hur en aktivitet har gått, bl.a. i relation till den risk- och målmatris som LUPPEN tillsammans med MUD har tagit fram för Equal Land Rights For All, men skrivandet blir samtidigt en diskussion och kreativ process kring vad som fungerade och inte. Eftersom projektet till stor del är finansierat av Forum Syd är transparens kring och redovisning av hur medlen har kommit till användning viktigt, och också där har vi funderat lite på hur man enklast och snabbast får med rätt information på rätt plats. Förhoppningsvis innebär de små förändringar vi gjort att det hela är till hjälp för alla inblandade.

20161101_132044

(Nästan hela gänget! Från vänster: Anderson, Meya, Lebiam, Patricia, Bauti, Harry, Gertrude och Margaret. Agness och Ekilina hade inte hunnit komma än när fotot togs)

Det kanske låter som en liten och snabbt genomförd uppgift, men nätverkarproffsen och stjärninformatörerna inom landägande i LUPPEN har inte alltid samma kunskapsgrund när det kommer till dator användning. Det tar sin lilla tid att komma fram till en layout som känns görbar, är enkel att komma ihåg, och samtidigt gör nytta och skillnad. Och själva skrivandet är också något som kräver träning. Så datateknik blandat med rapportrevision är temat även denna vecka.

20161102_101316

20161102_101737

Som vanligt är det tydligt hur mycket man tar för givet hemma i Sverige (även om få är helt bekväma med Excel kan de flesta nuförtiden göra ganska mycket med ett Officepaket), samt hur viktigt det är att etablera och upprätthålla kunskaper inom olika kommunikationsformer. För de som verkar i en organisation är till exempel förmedlande av planerade och genomförda aktiviteter en förutsättning för den fortsatta verksamheten. Annars är det svårt att sprida information, ansöka om bidrag, hitta samarbetspartners, ja ni hajar. Jag hoppas ni förstår hur tacksamma de i LUPPEN är för de datorer några av MUDs stödjare har donerat! De går alldeles särskilt varma nu och underlättar absolut vårt arbete, samtidigt som tillgången till dem och erfarenheten av att jobba med dem skulle vara utom räckhåll annars.

För min trovärdighet och funktion här är det tydligt att ju mer chichewa jag förstår och använder, desto gladare blir folk i mig och desto mer kan jag förstå av de sammanhang jag hamnar i, så jag har rättså mycket att hämta på kommunikationsfronten jag med. Än så länge skrattar folk mest åt mig, för jag blandar ihop godmorgon-svaret med godkväll, och är lite övertydlig och sådär. Men sen skrattar folk generellt åt det mesta, jämt, så det är inte nåt att vara ledsen för.

Njut av snön! Vår ena fläkt pajade idag så nu är kontoret ännu lite mer intensivt att befinna sig i.

Allt gott,

Matilda

Urban October, World Habitat Day OCH World Cities Day!

HEJ!

Min introdag på jobbet igår var förstås spektakulär! Dels fick jag för första gången träffa de exekutiva hjärnorna bakom Lilongwe’s Urban Poor People’s Rights, dels innebar måndagen den 31a oktober World Habitat Day i Lilongwe!

World Habitat Day är instiftat av FN och firas varje år (vanligtvis den första måndagen i oktober) för att uppmärksamma städer och samhällen, den grundläggande rätt hela världens befolkning har till tak över huvudet, samt för att påminna oss om den makt och det ansvar vi alla har för hur vårt samhälle ska utvecklas. Temat för i år är Housing at the Centre.

(delar av Lilongwe Cultural Troop)

I år har FN dessutom utnämnt hela oktober månad till Urban October vilket har inneburit ett generellt fokus på hur i framtiden livet i staden ska vara rättvist och hållbart. Habitat III som jag tipsade om i förra blogginlägget anknyter alltså exempelvis till detta.

Valet av dag gjorde att World Habitat Day i Lilongwe i år sammanföll med World Cities Day (jepp, event-hatrick!), även denna instiftad av FN. I år var temat Inclusive cities, shared development för att markera vilken drivkraft urbanisering har för global utveckling och social inkludering. Både LUPPENs exekutiva medlemmar och representanter från 27 av stadens bosättningar fanns förstås på plats för att informera och uppträda.

1

34

7

(LUPPEN-medlemmar, både exekutiva och aktiva i bosättningarna, gestaltade bristen på rättigheter och dess konsekvenser)

Bland hedersgästerna för dagen fanns Lilongwes borgmästare Willie Chipondera samt Paul Chibingu (vid micken nedan – han med lite mer bling är borgmästaren), Minister of Lands, housing and urban development. Bägge dök så småningom upp och inspekterade i tur och ordning först de exempelhus som Malawi Housing Corporation (MHC) byggt i den bosättning evenemanget för dagen ägde rum på – Area 18 – och sedan de medverkande intresseorganisationernas – LUPPEN, CCODE, LandNet och Habitat for Humanity – informationsbord. Det fanns journalister från både tidning, radio och TV på plats och hedersgästerna verkade alla intresserade och tog sig tid att lyssna på vad respektive organisation hade att säga.

8FN uppskattar att ytterligare 21.000 bostäder behövs varje år i landet, något bla. både borgmästaren och bostadsministern ansåg bäst skulle lösas genom att bygga mer och hur det i den processen är staten som ska ordna med boendeformer folk har råd med. Återstår alltså att se huruvida hedersgästerna för dagen lever upp till sina storslagna ord om samarbete och minskade samhällsklyftor i Malawi.

För övrigt tyckte jag att det var intressant att höra hur MHC använde s.k. SSB-tegel i sina nybyggen (som annars såg ut att ligga långt utanför den generella prisklassen i Area 18…), där för miljön ofarliga ingredienser används och där klossarna, till skillnad från det röda tegel i princip alla hus är byggda av här, härdas i solen istället för i en ugn vilket sparar in på virke och utsläpp.

9Kul på jobbet redan första dagen, hälsar praktikanten. Vi hann med ett besök på kontoret efter evenemangets slut. Småpratade om livet och storpratade om vad vi vill och ska få gjort medan jag är här. De kommande två veckorna kommer främst att handla om att förfina rapporteringsprocessen från LUPPEN tillbaka till MUD efter genomförda projektdelar. Avsikten är att det hela ska bli enklare och gå snabbare; att ytterligare etablera en rutin för avstämning gentemot den risk- och målmatris som finns för samarbetet samt av budgeten.

Jag har nog aldrig blivit så välkomnad i ett sammanhang som jag har sedan jag kom till Malawi. LUPPEN hälsar också hem till alla vänner i Sverige och hoppas att de en dag kan få komma och hälsa på er!

All medvind så länge,

Matilda

Enter your pledge amount

Donate