2016 April

Inte mycket nytt på horisonten

Vad gäller projektet och arbetet kring jämställda landrättigheter har det den senaste veckan inte hänt speciellt mycket. Kan väl å andra sidan inte vara full galopp hela tiden. Även om det ibland känns som att man vill göra allt på en gång, gärna igår. Så finns det ingenting att berätta? Det finns det alltid.

Till att börja med så fick jag dagen efter senaste inlägget vandra ner till Immigration Office för att förlänga mitt på dagen utgående visum. Malawi, precis som alla andra utvecklingsländer är ständigt drabbat av korruptionsskandaler och till följd av de senaste årens eskapader så har staten infört ett system, ett mycket krävande system. Kontakter med myndigheter där pengar är involverat, där ska det också vara uppdelat ansvar, maktspridning på tjänstemannanivå in absurdum. För att förlänga visum behöver man således först fylla i en blankett hos individ nummer ett, ta blanketten till individ nummer två för stämpel, vidare för betalning hos individ nummer tre och avsluta hos första individen för signering. Hade jag inte haft sällskap så hade jag nog gått vilse och tappat hoppet.

Nu har jag, nästan, visum för resterande vistelse i Malawi. Saknar två dagar. Tänker att det löser sig. Orkar inte riktigt engagera mig i det för tillfället.

Spenderade helgen vid sjön. Lärde mig spela det Afrikanska spelet Bao, ser ut som Kalaha men ack vad skenet bedrar. Enda likheten är att man spelar med kulor. Testade också att dricka något så exotiskt som majsöl, bara det att det inte alls är öl, är starkare än vodka och var dessutom bryggt i en lerhydda. Gäller att försöka smälta in.

Åter till projektet. Mina små personliga äventyr är kanske inte anledningen till att jag egentligen skriver dessa uppdateringar. Men bjuder på det.

Har haft möte med LUPPENs Advisory Boards ordförande, tillika min kontaktperson enligt dokumenten inskickade till Göteborgs Universitet för att min praktik ska vara försäkrad, tillika anställd hos City Council Lilongwe. Mötet var givande och vi diskuterade projektet och vad Advisory Board kan bidra med för att utveckla LUPPEN och för att vi ska erhålla bästa möjliga resultat sett till projektet. Tror att detta möte kan underlätta framtida mötens framgång. Fick också med mig en hel del frågor att ta upp med MUD Africas styrelse hemma i Sverige.

Vidare har jag hjälpt LUPPEN att planlägga kommande aktiviteter kopplade till båda MUD Africa och ActionAid. Ytterst välbehövligt. Bilden nedan är schemat över närmsta två månader.

IMG_0756 (2)

Nu tar jag helg. LUPPEN arbetar med projektaktiviteter kopplade till ActionAid och jag kan således göra annat. Har på agendan att få kontakt med UN-habitat för att få lite lösa trådar att falla på plats, så inte riktigt helg än men nästan.

Avslutningsvis. Ni kanske undrar hur det står till med torkan och hur det går för Afrika i övrigt? Då kan och vill jag rekommendera en artikel från The Guardian: http://gu.com/p/4tcqv/stw

// Markus

Lokala ledare

Tiden efter det senaste blogginlägget har spenderats ute i Lilongwes olika bosättningar för möten med de lokala ledarna. Fyra möten till antalet och mötena ägde rum torsdag-fredag-lördag-söndag. Långa dagar, tidig uppgång.

Hela den samhälleliga strukturen med lokala ledare som styr och ställer över sina områden skiljer sig något så oerhört från det så trygga och säkra Sverige. Ska vidare vara helt vara helt ärlig med att säga att jag inte till 100% förstod allt som avhandlades under mötena då jag tyvärr inte kan mer Chichewa än att säga:

Hej, hur står det till? – Muli bwanji?
Jag mår bra, själv? – Ndili bwino, kaja inu?

Detta blev för övrigt en stående punkt varje dag. Fråga den vita personen hur han mår. Mzungu – vit person.

IMG_2715

Åter till mötena. Jag var med i utvecklandet av agenda och frågeformulären som användes under dagen. Men förutom mitt avslutande avrundande tal, nåja tal är väl att överdriva, så ber jag om överseende med att jag inte kan ge er någon fullblodig analys av dagarna. Förutom. Ledarna var intresserade av jämställda markrättigheter och skulle förespråka att frun fick vara med vid registrering av mark. Det något bisarra uppstår dock om mannen dör. Vill kvinnan bo kvar så ska hon enligt dessa ledare ej gifta om sig eller fundera på något annat liv än ensamheten för att få bo kvar. Annars bör det vara parollen försvinn som gäller.

Min slutsats är att dessa ledare egentligen är mer intresserade i den lunch de fick än det viktiga mötet vi hade. Tyvärr. Detta återspeglar sig i de få tolkningar jag fick från ledarnas önskemål. Vi vill ha mer möten, gärna långt borta med boende och dylikt. Varför fick vi inte detta? Varför fick vi inte det?

Kort och gott. Traditioner äro traditioner och måste respekteras. Men om dessa möten var av vikt och gagn för framtiden. Vet ej.

Det var en upplevelse att få möjligheten att resa ut i bosättningarna och bevittna det man läser om i tidningarna. Torka och hungersnöd. Fick förklarat för mig, och fick bevittna, att de flesta bosättningarna hade tomma nödförråd och hoppet om påfyllnad inte stor. Nu var det inte så att folk låg utslagna och grät, för det ska jag säga er att maken till glädje trots fattigdom och svårigheter har jag aldrig bevittnat tidigare.

IMG_2588

För bara någon timme sedan utlyste Malawi vad jag förmodar är undantagstillstånd till följd av torka och brist på föda. Är inte helt på det klara med vad detta innebär de facto, men regeringen ropar efter internationell hjälp.

//Markus

Möten, möten och åter möten.

Nyss hemkommen från ett möte med Actionaid Malawi, sitter jag här med en kopp kaffe och tänker att en vecka går otroligt snabbt. Vad har jag uträttat? Hur fortlöper projektet?

Till och börja med så ska jag vara ärlig med att säga att jag trodde denna vecka skulle vara ganska lugn, men icke. Från ett inbokat möte till 8 inbokade. Beror till stor del på att vi flyttat om lite i projektplanen, tidigarelagt vissa aktiviteter och insett att tiden måste maximeras för att vi ska hinna med allt vi tänkt. Om ni tänker att jag refererar till projektplanen och undrar vad det är för helig skrift, så ber jag er att hålla till godo, den kommer dyka upp på MUD Africa’s hemsida inom kort.

1. Under veckan har vi hunnit spika ett datum för LUPPENs årsmöte, ett möte MUD Africa finansierar – då det är av yttersta vikt att de demokratiska värdena genomsyrar allt som sker. Lördagen den 1 maj kommer 120 deltagare inta Lilongwe Town Hall för att diskutera organisationens projekt, visioner och välja två nya medlemmar till projektgruppen (de här två individerna kommer att vara kvinnor, vilket medför att gruppen blir helt jämställd). 33 bosättningar är inbjudna. Planeringen och det praktiska arbetet flyter på.

2. Vidare har vi hunnit med att bjuda in 74 lokala ledare till möten ute i bosättningarna (första mötet imorgon, torsdag) för att bedriva forskning hur dessa individer ser på landrättigheter och jämställdhet. Då det finns flertalet sätt att registrera land i Malawi och då dessa ledare är ansvariga för en av dessa är det viktigt att vi bedriver informationskampanj och involverar dessa för att i framtiden på ett effektivt sätt ska kunna gå vidare i projektplanen som bygger på expandering och utveckling av LUPPEN.

Till dessa två punkter har dagsagenda med tillhörande tidplan, registreringsformulär och frågeformulär till ledarna utformats. LUPPEN och jag har haft dagliga och långa möten för att bena ut allt det praktiska. Har inte nämnt allt vi gjort men helheten är där och det känns någorlunda greppbart.

Ska inte glömma att jag har arbetat fram en policy, en form av ”code of conduct” kring anti-korruption som blivit antagen av LUPPEN’s projektgrupp och styrelse.

Så vad pratade jag och Actionaid om? Jo vi kom överens om att samarbeta kring ett par punkter som var likvärdiga i våra projekt. De erbjöd sig att bistå med sin personal och sina kontakter för att vi tillsammans ska kunna göra LUPPEN till en än mer lyckad organisation. Actionaid ställer sig också, initialt, positiva till att finansiera LUPPEN’s årsmöte anno 2017.

Det var lite information kring vad som uträttats denna veckan.

/Markus

“Many youths share my dream”

Hur är det att vara ung i dagens Malawi? Och hur är det att vilja förändra systemet för markrättigheter? Låt oss presentera en ung Malawier, tänkt att blogga och ge oss en inblick i hur det kan vara.

Luis är tjugosex år gammal och född och uppvuxen i Malawi. Han drömmer om att få ett jobb. Om att kunna försörja en familj. Att kunna åka på semester. Han är privilegierad på det sättet att han har kunnat utbilda sig, men trots detta är det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Han har studerat ”Land Economy”, och lyfter i sin text fram ett antal saker; hopplösheten som han och många unga med honom känner, bristerna i stadsplaneringen i Lilongwe, samt komplexiteten i de frågor som rör markrättigheter. Ett flertal system för markägande existerar sida vid sida, markägarna är många, och det råder stor brist på samordning mellan de aktörer som är ytterst ansvariga för dessa frågor. Utöver detta så går stor potential till spillo när unga, utbildade människor inte ges en chans att komma in på arbetsmarknaden. Kanske hade situationen för de många människor som lever i Lilongwes bosättningar sett annorlunda ut om så inte hade varit fallet.

“I am Louis Ndalama, a holder of a Bsc. in Land Economy from the University of Malawi. I will now convey to you the misery in my profession, which is an eyesore to the graduate citizenry behind the lenses of the field of Land Management in Malawi. In this part of the world the motto is ‘Learn to get a Job’. With an unemployment rate rumored to be at 80%, chances of getting this job further diminish with every year as thousands continue to graduate and 7000 more enroll within the tertiary system.

Many youths share my dream of a dawn to practical youth empowerment and associated policies that will see new innovation trickle down to society as ideas from the young graduate entrepreneurs get positive recognition. This points to acute human resource wastage in our education and training system given the current government human resource development strategies.

It is obvious that all the institutions responsible for land management face major challenges due to lack of qualified human resource. Urbanization combined with other effects of rapid population increase also continues to put pressure on land and related resources. This has led to another proliferating problem, encroachment. With the high illiteracy levels and the majority of the population being the marginalized poor who lack knowledge of the Land Acquisition Act and its technicalities, the privileged few continue to part away with acres of traditional land by paying the locals whatever peanuts they can bid their way in. At the helm of the chaos are local women whom society gives little or no say on land issues in these parts of the world.

In the Capital City, Lilongwe; The Lilongwe City Council has failed to keep pace with urbanization and rapid population growth. Currently the City Council faces pressing land and housing problems. The main actors namely; Ministry of Lands, Lilongwe City Assembly, and Malawi Housing Corporation have failed to meet the ever growing demand to secure legal rights and obligations governing the holding, acquisition, use, and disposal of land. Furthermore, there are no government programs relevant to urban residents living in the informal sector who have low incomes and are unable to apply for loans to help them register their land. This could have been important, as it is the only way that can improve the present utilization of land and provide legal instruments through which land reforms can be started and assisted. All of this will be practical if the necessary authorities have enough qualified human resource to carry out reforms. However, it has been four years ever since government recruited qualified personnel to fill the available vacant posts.”

2016-03-23 08.08.13

Enter your pledge amount

Donate